Weekend like it was.

Torsdag kväll. Tvätten är klar och inlagd i garderober och lådor för denna vecka. Fredag. En arbetsdag kvar innan helgen. Brittsommarvärme ute.

Ett nytt program om klimakteriet är på tv. Jag har väl ganska många år kvar tills dess, men är ändå intressant att se på. Men under de tio senaste åren har det varit intressant och fascinerande att se hur kroppen förändras och jobbar. Vad den är kapabel till och vad som händer. Jag är trettionio år och får fortfarande konstiga, sjuka tankar i huvudet när jag går upp, svullnar upp ett par (några) kilo i vätska, till exempel innan och under ägglossning. Att även ha ett jobb som innebär värme och stress, och situationen är ett faktum. Att känna sig som en klumpeduns på gymmet, att jeansen är trånga, eller att arbetsbyxorna som vanligtvis hänger rätt så mycket på lösen, sitter tajt. Några dagar senare sjunker kroppen ihop igen och jag är världens grymmaste och smidigaste människa. På lördagens tidiga morgon, klockan ringer klockan sju. Fortfarande mörkt, men envist går jag upp. När klockan är tio över nio är jag klar på gymmet, efter att ha varit där lite över en timma. Duschar, äter frukost, packar ihop det sista och beger mej ut till skärgården och till ön.

Det var längesedan jag var ute på ön, och tänker att det är lika bra denna helg, så är det gjort, då mina föräldrar och mina helger inte riktigt har passat ihop under september månad.

Lugn lördag. Och när ska du sluta att färga ditt hår? Frågar mamma. Tja, när jag slutar producera de där få kritvita hårstråna i mittbenan och vid sidorna svarar jag. Men de blir ju fler! Säger hon. Ja, just därför färgar jag ju det, eller hur? Du färgar ju fortfarande ditt hår, och du är snart sextionio år! Du vägrar ju ha grått hår. (Hennes frisör vill att hon ska börja visa sitt gråa hår) Jaja, säger hon. Men måste du ha det så mörkt? Frust.

Jag läser liggande i soffan. Sneglar då och då på tv.n då pappa ser på ishockey. När pappa börjar laga middag diskuterar jag och mamma det här med politik, något som vi egentligen aldrig gör. Vi undrar även hur det kommer sig att när en massa män efter trettio år går ut med vad katolska präster har gjort med dem, blir det ramaskri över hela världen. Men när kvinnor går ut med vad män gjorde med dem för lika lång tid sedan, eller ännu kortare tid är det ingen (män) som tror på det, och varför sa ni inget innan för?

Kvällen är lika lugn. Ett två glas rött framför tv.n.

Åker hem efter söndagens lunch. Direkt till gymmet, något får en väl göra, trots avbokat bodypump-pass.

Annonser

Oops, it’s thursday again.

Hösten och färgerna.

Alla årstider har sin charm och under en promenad insuper jag färger och dofter av oktober.

Det var längesedan jag var ute på en powerwalk, då traskandet har gått till träningsanläggningen och musik, istället för poddar och frisk luft.

Oktober har börjat lugnt. Jag stöttar en vän i en uppslitande relation, lägenhet som ska säljas och otrohet. (Inte hon) Jag erbjuder mycket och föreslår att vi ska på en föreläsning på ett bibliotek snart. Jag jobbar. Tränar.

Det blir en och två öl på stan.

Börjar på en ny bok.

Får hem ett bokpaket. Stöttar en annan vän så gott det går, även där erbjuder jag min hjälp om det skulle behövas med något. Helt andra saker än med den andra vännen. Kontraster. Kontraster. Men jag vill finnas där. Finnas som stöd.

Tar en kaffe innan bodypump-pass. Det blir en ny vecka. Det blir måndag. Och sedan är det torsdag kväll. Där i mellan hyfsat lugnt. Bokar in en ny kväll med min nya kvinn-bekant. Och man ska aldrig avboka ett träningspass, innan du vet om du är tvungen att avboka ett annat ett par dagar senare.

Torsdag schmorsdag.

Oktoberkylan på mornarna. Kyligare än vanligt. Eller? Minns inte hur det var förra året. Men så länge det inte är jättekallt på eftermiddagarna så chansar jag på mornarna med en annan jacka. Mammas stickade handledsvärmare i isländskt ull, och vantar. Som läggs i väskan vid hemgång. Idag la jag mej I solariet en sväng på gymmet. Behövde verkligen den värmen en stund.

Igår köpte jag två tavelramar, femtio gånger fyrtio. Inte de jag hade tänkt att köpa, modell större. Då jag hade annat att bära på, men nästa gång. Vardagsrumstavlorna (som även passar in där) kommer då att hängas i sovrummet, där de e g e n t l i g e n ska hänga. Ska testa att köpa sån där självhäftande spik, då jag f o r t f a r a n d e inte har borrhål där (för tavlor) Självhäftande kardborre för vägg funkar för såna där stora klämmor. Ska egentligen vara för tavlor. Ska köpa mej en till golvlampa, sen är väl vardagsrummet komplett. Eller ja, en fotpall och kanske ett sidobord till fåtöljen med. Fredag i morgon och Tja, helg.

Tips. Har ni ännu inte sett Mia Skäringers program Kroppshets på Svt1, så finns den på Play. Just love her. Så synd att man inte hann köpa biljetter till hennes show som hon är aktuell med.

Men men. Helgen är på g.

När hösten smyger sig på.

Veckan börjar bra. Fick lite feeling efter bodypump-passet i söndags, så cardio igår och bokade sedan in bodypump-pass för igår tisdag. Passet är bra och timman går snabbt. Oktober kom som en snabb storm. Började innan man ens hann tänka, eller reflektera över att september nästan var slut. Kyliga vindar och jag stänger till fönstret lite granna när jag går och lägger mej I en nybäddad säng.

Det där med böckerna.

Jag har börjat läsa tre olika böcker, men lagt ner läsandet efter bara trettio sidor i vardera bok. Kanske var det fel tillfälle, eller inte den rätta boken. Lyckades alltså inte upprätthålla mitt bokläsande. Semestern tog slut, och då försvann allt. Vet inte vad som hände. Nu testar jag igen.

Med en annan bok, det gick super, och gjorde nyss en beställning med bland annat Liane Moriartys nya bok En annan Alice.

The best version of me. And show me yours.

Det blir en rätt så konstig vecka. Hade jag otrolig bra energi trots liten förkylning förra, så bestämmer jag mej för att inte träna denna. Ett försök i torsdags, halvfart powerwalk på löpband.

Jag är pigg och glad, men kroppen seg. Halsen dov. Istället färgar jag håret, gör ny ingefärsshot, tar hand om min kropp, beställer en ny klipptid, ligger på spikmattan, och hoppas på att Jag kan göra bra i från mej på söndagens träning. Jag måste. Jag vill. Återupptar serien Billions som jag inte har sett på ett och ett halvt år. Slutade visst se i mitten på andra säsongen. Jag ställer in aktiviteter.

På fredagskvällen ställer jag fram champagneglas, snacks och jag och en vän dricker bubbel till toner av någon lista på Spotify. Det blir sent, men trevligt.

På torsdagen sätter jag mej som från ja till kanske kommer för en fest plus utgång på lördagen. På fredagsmorgonen klickar jag i kommer inte. Jag vet att jag hade fått det trevligt och roligt med dessa människor. Men jag känner dem inte riktigt, och mitt bästa roliga jag som jag hade För ett par veckor sedan, när jag träffade en av dem, som nu bjöd in mej. Har jag tappat idag på grund av segheten, energin som inte riktigt finns som följd av denna lilla förkylning. För när jag är med vänner kan jag vara seg, glad, förkyld, låg energi och ändå gå ut, träffa folk, men när jag träffar människor som jag vill lära känna, åka till en lägenhet i centrum, och sedan gå ut, och jag är den enda jag känner, troligtvis. Vill jag vara på topp, jag vill vara den där roliga, bästa Tears and Pearls som finns. Upprätthålla den bästa energin. Energi för att knyta kontakter. Visa upp ett bra jag. Men hoppas på en annan gång. Som jag skrev.

Stormiga vindar

Lugnet. En lugn helg är snart till ända. Stormen Knud svepte förbi med buller och bång. Regn och hagel. Jag tog mej i kragen och utförde egna styrkeövningar under lördagsförmiddagen. Mest mage. Inte många, men mest för att komma igång med det. Att få in rutinerna för det. Därefter cardio. Lugn lördag.

I juni beskar jag en liten del av ett av mina stora växter. Nu var det dags att plantera. Läste någonstans att det svåraste var inte att få till rötter på denna planta, även om det skulle ta ett par månader.

Utan det svåraste är att hålla den vid liv. Vi får hoppas. Två av dessa plantor har växt, blivit höga och hållt sig vid liv i över tio år. Dock inte planterat själv, utan köpt. Jag har känt mej småförkyld hela veckan, hostat lite, snörvlat lite, men ändå känt mej frisk. Så har kunnat hålla igång. Igår rensade jag byrålådan i sovrummet. Organiserade mina strumpbyxor lite bättre.

Olika storlekar (märkte jag) och tjocklekar för olika årstider. Vissa har jag inte ens använt, som är flera år gamla. Är en strumpbyxekvinna i svart kan en säga. Pratade i telefon med farmor igår. Kanske för sista gången. Snart nittiotre år. Åkte in på sjukhus, opererade höften. Hem. Vägrar hemtjänst. Vägrar ha på sig larmet. (Alla är irriterade på grund av det) Åkte in på sjukhus nu igen, proppar i lungorna. Hem igen. Sjukhus igen. Tumör i bukspottkörteln. In på annan avdelning för att vara i slutskedet. Vill hem. Vill dö hemma. Har nu accepterat hemtjänst fyra gånger om dagen. Men hon fick i alla fall kåldolmar igår. Med gräddsås och lingonsylt.

Idag var det superrelease på alla träningspass på träningskedjan. Missade att boka en plats för bodypump nummer hundrasju inne i baskethallen, kanske tredubbelt så många än vanligt kan vara med. Igår kväll var jag på plats åtta i kön (trettioen Pers i kö) för passet vid lunchtid, i vanliga salen. Men fick en plats sent igår kväll. Har alltid haft svårt för bicepscurls när det är med stång, Och inte lösa vikter. Så det lär kännas. Eller känns redan.

Raindrops.

Veckan har gått i ett enda svep. Från början till slut. Är det nu man ska reflektera över att veckorna bara går? Och mitt i veckan sätts en hårtork igång över Göteborg. Det blir varmt igen. Hösten dog och sommaren tog över. I en dag. Men sedan blir det jeans alternativt strumpbyxeväder igen. Och jag har riktigt längtat efter en ny årstid. Alla årstider har sin charm. Denna med de första tända ljusen. Med det första glaset rödvin framför en film. Att kanske rusa in på ett café för att komma undan regnet som regnar och blåser på tvären. Eller ja, det ser ju sådär cosy ut på film. I verkligheten kanske man huttrar och svär lite granna för att paraplyet vänder sig ut och in. Eller för att regnet regnar på tvären så att bakbenen blir blöta. Eller så har en glömt paraplyet hemma. Veckan går. Den går bra. Som vanligt är det mycket och snurrigt.

Måndagen känns egentligen som en besvikelse. Egentligen skulle jag ha satsat. Bettat. Casha in. Inga garantier i know. Men besvikelsen. Eller är det såhär det ska vara, hela tiden? På torsdagen får jag en släng av liten pms. Men är tyst. Munnen ihopknipen. På fredagen mycket bättre. Och när klockan slår tretton noll noll byter jag om. Tar på mej strumpbyxor och kjol. Blir hämtad av chefen i hennes stora bil. Och åker och kollar på nya möbler. Får tips, får med mej prover hem och bestämmer ett möte på jobbet nästa vecka.

Handlar därefter tre par nya strumpbyxor för nu är det höst och det ska fyllas på och rensas. Tidig fredagskväll häller jag upp ett glas rödvin medan de stekta kycklingbitarna blandas ihop med champinjoner lök och vitlök. Låter allt fräsa och koka tillsammans med curry, sweet n’ chilli och creme fraiche. Lite olja i pastavattnet och I’m done. Fredagskväll och nu tänder jag de där höstljusen.

Habits.

Egentligen. Vet inte riktigt varför jag skrev att jag längtar efter att ta tag i egen styrka med benövningar, det skulle väl vara i så fall om jag inte har kört ett bodypump-pass på ett tag. För passets benövningar både räcker och blir över. I alla fall om man tar både söndags och Tisdagspasset. Och cardio på måndagen. Eftersom det snart är ny release så har instruktören på tisdagarna blandat alla övningar från en massa andra gamla releaser. Så det har bara varit uppvärmingslåten som är från nummer hundrasex.

Men en del av mina egna magövningar saknar jag. Och de behövs. Jag är ganska glad över att jag kan vara disciplinerad. Att ha blivit det. Att ha de rutinerna, även om veckorna eller dagarna eller passen inte ser likadana ut. Ibland mer, ibland mindre. Jag har inget schema eller är strikt på något alls. Utan kör på egen känsla. Och ork. Och Det räcker för mej. Dock behöver jag nog just nu variera cardion lite. Och testa på andra pass.

Sunday funday.

Hela lördagen stannade jag hemma. Var rätt så skönt. Att inte ens gå utanför dörren. Det har nog inte hänt på mycket länge. Inte ens gym eller powerwalk. Kurera halsen för att se om jag kunde ta ett bodypump-pass på söndagsförmiddagen. Tv-serier via datorn och ett avsnitt av The Split på Svt1. Gillar den brittiska skådespelerskan Nickola Walker. Ofta finns hon med i många kriminaldraman, som till exempel Saknad aldrig glömd (Unforgotten) men i denna gestaltar hon en advokat som efter ett gräl med sin syster går till en annan advokatbyrå.

Redan igår kväll fick jag ett mail om att jag kunde hämta min nya mobil. Så söndag morgon går jag upp utvilad. Åker in till stan, handlar på Hemköp för att vänta in butikens öppnande. Med paketet med mobilen i väskan åker jag hem. Planerar och ska ha den här mobilen i m i n s t två tre år. Eftersom jag kommer att be very careful with this one. Inga sprickor, ingen stöld, eller toalettbesök. Byter om till träningskläder, för jag känner mej rätt ok ändå och traskar i väg till gymmet för det sista (eller kanske näst sista för min del) bodypump-passet på denna release. Snart dags för en ny release nummer hundrasju.

Dance with me.

Ganska osannolikt att gå tillbaka en hel väska. Förutom mobil. Och småkrafs. Beställde en exakt likadan mobil nu, (sura pengar) mest på grund av en grymt bra kamera. Och andra finesser. Har blivit så van även om min gamla mobil ändå håller måttet. Dock är displayen lös, men kan fixas lätt. Småkrafs ja. Är en person som vill ha ordning och reda i mina väskor. Ni vet, liten burk för till exempel huvudvärkstabletter. En liten burk för Fishermans friends. Och eftersom alla mina väskor inte har jättemånga fack (oftast är det ju ett med dragkedja, och två pyttesmå fack inuti väskan) och inte utanpå så skaffade jag ett fodral för lite mer småkrafs. Allt det där är borta. Inte pengamässigt, men really enoying på grund av fixa igen. Och min grymt braiga ryggpåse för inhandling av småköp. Allt var liksom så perfekt. Men. Nu är jag den, från och med nu som är en icke-klantig kvinna. En en som har allt under kontroll. Eller, Eh ja?

Springer runt runt på jobbet. Kan inte minnas när jag och alla mina åtta kollegor var samlade allihopa på en och samma dag senast på jobbet.

Testar nu för första gången probimage och probiotika. Kanske kommer det att fungera. Och kommer faktiskt ihåg att ta vitaminer. High five.

Har bara kört bodypump-pass som styrka ett par månader plus då cardio/powerwalk. Mest på grund av värmen, då det blir svårt att koncentrera sig på att göra allt själv (ingen som säger åt en vad en ska göra) men nu ska jag ta tag i egen styrka när det nu blir kyligare. Saknar verkligen ett gäng övningar för både mage och ben.

Håller mej runt hemmet denna helg. Soffan, tv-serier, te med honung och ska jag verkligen få till en timma eller två med bokläsande?

Måndag.

Fick ett telefonsamtal under tidig eftermiddag. Min plånbok har lämnats in på polisstationen i Mölndal. Id-handling och annat finns kvar. Att de nu har börjat med tidsbokning för pass och id-handling är inte så smart tycker jag. Jag sitter hellre en timma eller mer i kö, än att vänta i flera veckor på en tid som är ledig som passar någorlunda. Urdumt. Måste visserligen ändå förnya passet snart i alla fall. Men men.

Lördagen var i alla fall trevlig och rolig. Ska dock ansluta betydligt senare nästa gång. Eller gå hem tidigare. Det var inte riktigt meningen att i mitt huvud vara med i sjuttio miljoner timmar, men jag drogs liksom med… eftersom jag faktiskt hade bokat in ett bodypump-pass på söndagen, som jag igår inte ens kunde avboka. Och annat som skulle göras igår. Egentligen. Men en kul kväll. Skålade med Henriks sons mamma som var med. Skrattade, hade trevligt. Visade bild på sonen, fin. Trevlig kvinna.

Träningen har gått sisådär den senaste tiden. Även om jag har varit där. Så är det inte varje gång det går bra. Under hela förra veckan hade jag massa värk i fötterna. Bytte arbetsskor flera gångrt. Men hoppas på bättring nu framöver. Och slut på sånt där man inte ska äta för mycket av. Men sinnet mår bättre och bättre och då brukar det bli bättre med allt. Min kropp reagerar väldigt mycket på bra eller dålig sinnesro i det inre.

Änglar.

Ja, de finns. Eller åtminstone mänskliga. Fick ett mail från Nordic Wellness i Kållered. En man kom in med en väska, som var min. (Hade ju gymmets armband i väskan) Allt förutom mobil och plånbok finns troligtvis kvar. Så mannen ska åka hit hem till mej senare i kväll. Nytt simkort aktiverat, så får ha min gamla mobil ett tag.

EDIT: Mannen ringde (samma nummer som vanligt har jag) och han och hans dotter fick varsin stor kram av mej när jag kom ner på parkeringen. Det som stals från väskan var mobil, plånbok, paraply. Och lite småkrafs. Måste vara bättre på att inte titta bort med blicken från väskan. Hatar sånt här. Kan inte folk låta andras grejer vara. Att den återfanns i Mölndal är ju ganska långt i från. Som tur var kan man ju scanna gymmets armband, på det sättet kunde de få fram mitt namn. Sakerna är polisanmälda och en ny tid för id-handling är bokad I oktober, om jag nu får ta ut komptid för det.

Fakk.

Känns väldigt bra att jag röstade tidigare i veckan. Eftersom jag har flängt hela morgonen. Fick sova över hos före detta granne / kollega M i natt då min väska försvann under natten. Jag hade allt i den väskan. Exakt allt. Hemnycklar. Jobbnycklar. Mobil, plånbok, smink, armband till gymmet med mera. Så har ångest här hemma nu. Vill bara bli kramad och tröstad. Få vänliga ord. Jag hoppas att kanske spårvagnschauffören har lagt märke till min väska. Att den är inlämnad till hittegods. Fick ringa mamma och hon fick åka in till stan med mina extranycklar då M aldrig fick ett par som vi har sagt länge att hon ska ha. Mobilen var fortfarande påslagen vid tvåtiden. Jag är otroligt klantig! Naglarna ned bitna på grund av nervositet i natt. Så det blir till att åka till hittegods i morgon efter jobbet.

EDIT: Har spärrat simkortet och ska snart åka in till stan och hämta ett nytt.

Sen sist.

Jag tappade blogglusten. Drivet till att skriva. Den finns fortfarande inte, egentligen. Dagarna går. Livet fortsätter. Det är ganska snurrigt och rörigt så här i början på hösten på jobbet. Vi har inne en del vikarier. En del bra. En del mindre bra. Och det blir rörigt. Bättre är det med vissa saker, men orkar inte ta allt här. Dagarna går. Helger kommer och går.

En öl där. Och där.

Ett glas vin här. Och annanstans.

Hänger med på en liten spelning en torsdagskväll. Träning. Jag blir och mår bättre i sinnet. Men får stå upp för mej själv. För det har varit kaos. Söndagen innan första dagen innan arbetet börjar igen, det var då jag tappade läslusten. Hoppas den kommer tillbaka. Även där har jag haft drivet att läsa, men tappat det helt.

Fixar i ordning ingefärsshot.

Tränar bodypump.

Köper vitaminer som jag får se till att ta.

Bakar lite bröd. Vill ha lite mer kyliga vindar, då det är svårt att klä sig om mornarna. Är dock orolig för de extrema hårda vindar angående valet tjugo arton. Att vissa i Sverige verkligen överväger att rösta brunt och inte förstår vad det verkligen innebär för kvinnor, rättigheter, människor, skola, vård och omsorg.