Men körsbärsträden blommar.

Kollega ett, borta för fjärde veckan nästa vecka. Kollega två, för tredje veckan. Kollega tre, för andra veckan. Vi andra kämpar på. Jag håller mej flytande. Trött. Sen pigg. Och sedan trött. Lite hängig. Men vet att jag brukar få en förkylning under april maj. Och kanske är den på gång. Kollega på lilla stället borta en vecka. Gick till jobbet för var frisk. Inga symtom. Våra chefer vill inte riskera något, så denne skickades hem i tolv dagar till. Huset där jag jobbar har haft besöksförbud i en månad, men sedan i onsdags har vi fått ändra på mycket. Kan inte gå in på vad, hur, varför. Och vi är snurriga i huvudet. En bekant i Stockholm har legat på intensiven. Och jag blev livrädd för hans skull. Och allt det här som är nu. Att även få höra, läsa att man även kan smitta utan att ha symtom, är ju något att tänkas på… hur fan ska man veta?

Det är därför jag har fixat och köpt grejer till balkongen så tidigt. Jag brukar fixa med min balkong i slutet på maj om det inte är varmare tidigade, köpa lite nytt om så behövs. Men i år är det annorlunda. Fixa allt, det mesta nu. Ifall något bryter ut hos mej, eller ifall saker och ting ändras ännu mer med Sverige. Nya (fler) kuddar är köpta till balkongen. Bara vanliga billiga sängkuddar med örngott. Återstår är ett nytt parasoll. Men ej nödvändigt att köpa. Det är fem år gammalt, den funkar, men skulle vilja ha ett litet större.

Tänk, ett virus. Som sprids. En pandemi. Och allt förändras.

Snart april.

Femhundra-personer-gränsen blev till femtio. Färre avgångar på spårvagnar och bussar. Och lite mer folk än de andra veckorna.

Jag fick äntligen köpt (beställt) mörkläggningsgardiner till vardagsrummet. Blev otroligt bra. Shit vad mörkt blev min spontana tanke. Och allt i detta elände. Ljuset. Solen. Strålarna. En lång powerwalk på lördagsförmiddagen. Rensa lite tankar. Få ljuset. Känna frisk luft. Luften har blivit renare. Och klarare. Man märker det. Jag avbokade mej själv från aw.n i fredags. Har hållt mej flytande genom förra veckan. Men kände att jag behövde få vila ut. Och inte stressa i väg.

Dock promenerade jag ihop med före detta granne / kollega M och M.B ner till en liten lokal restaurang på lördagseftermiddagen och tog ett par öl. Hade somnat i soffan efter träning och var rätt mosig i huvudet. Söndag och efter träning hämtade jag ut ett paket från Ikea.

(Bild från Ikea) En hylla som ska vara på balkongen, som skall fyllas med växter med mera. Återstår till balkongen är mer kuddar till soffan. Matta har Jag köpt en vitgrå, men funderar på att köpa ett mörkgrått konstgräs också. Det är ju rätt så mjukt. Anledningen är att det inte ska bli så smutsigt under alla trätrallar. Att jag kan skölja av eller dammsuga mattan. Plus att det ser trevligare och mysigare ut.

Frihet under ansvar.

Min enhet av våra enheter är Prio ett när det gäller att ha personal inne för att jobba. Vi kan inte stänga. Skulle vi inte få in vikarier, så plockar de in folk från de andra enheterna, där det kanske inte är jättemycket att göra just nu. Eller, åtminstone mindre att göra, än i vanliga fall. Vi ligger oftast en två dagar före i arbetet, förutom dagens arbete. Nu har vi legat tre dagar före, om vi kan och hinner. Jag känner att förkylning eller feber och dylikt kommer säkert att drabba alla på ett eller annat sätt någon gång. Just nu mår jag bra. Och jag hoppas att jag kan hålla mej frisk i morgon också, så jag kan jobba. Lördagens restaurang och spelning är inställd, de som skulle hålla i den, de som bokat för oss, ligger hemma och är sjukskrivna. Och då valde väl vi andra att det är bättre att vi ses senare. Fredagens afterwork är än så länge på G. Om vi bara blir två, eller fler har jag ingen aning om. Det är med några av mina klasskamrater, och jag kände väl först att vi kanske skulle skjuta på den. Eftersom läget är som det är. Och nu med enbart bordservering. Men vi får väl se hur det blir I morgon.

Jag har känt mej otroligt orolig över C.B i Madrid den här veckan. Men hon lever ju, är frisk och sitter i karantän i hennes lägenhet. Allt det här känns surrealistiskt. Jag har ju ett jobb där vi tvättar och sköljer händerna i all oändlighet, däremot kanske jag inte använt handsprit lika mycket, då tvål och vatten räcker. Handsprit i två veckor på grund av allt, och mina händer säger nu att det räcker. Dessutom har vi ju att göra med ytdesinfektion på vissa ytor ibland eftersom jag jobbar inom vissa områden där det måste vara rent. Och jag blev förbannad när jag hörde att många hamstrar handsprit och dylikt. Människor undrar varför sverige inte bara stänger skolorna. (0-15 år) Det tar tid. Och man ska inte glömma de barn som har sin trygghet i skolan. De barn som kanske endast äter ett mål mat om dagen. Och det är I skolan. De barnen måste få ha kvar sin trygghet. Jag anser att det är en skyldighet att se till att de är trygga. Men vad jag har hört rykten om, så är många barn i nuläget hemma från skolan ändå. Skolorna är inte fulla av barn just nu.

I en värld som inte är densamma som innan.

Corona. Och jag är självklart uppgiven på grund av alla som är smittade och de som dött världen över. Själv känner jag mej frisk. Jag kan träna. (Min träningskedja håller öppet, dock färre platser på gruppträning) Jag kan jobba. Dock trött.

Jag tror att all information hela tiden gör en snurrig. Nya direktiv hela tiden. Och informationen om andra länder gör mej ledsen. Jag känner mej dock orolig för både Sveriges och världens ekonomi. Trots krispaket med mera. Men jag tycker och känner att Folkhälsomyndigheten och regeringen har gjort ett bra jobb. Lugnt och mycket plats på spårvagnen.

Tomt på gator och torg när man ska hem. Jag känner ingen panik, men det är väl det sociala som skulle störa om det blir värre här i Sverige. Att man inte kan gå ut, ta en promenad, ta en öl om allt stänger. Vad som händer på fredag och lördag nästa vecka vet jag inte, båda kvällarna är bokade… (men nu fick ju uteserveringarna öppna tidigare) En föreställning den fjärde april, skjuts upp till november. C.B har fått fira sin fyrtio års dag alldeles själv i karantän i Spanien. Hon som är den mest partyglada människa jag känner.

Jag har vårstädat balkongen. Fönsterna på utsidan blir senare. Otroligt smutsigt under trätrallarna. Köpt några nya trätrallar, behövde åtta, men köpte elva. Alla sextio stycken är fem år gamla, så de har hållt ett bra tag. (Har ju visserligen en inglasad balkong, även om alla fönster är öppna) Men borde kanske köpa några till, in case of. Har beställt en hundrafyrtio centimeter hög hylla, för att ha på balkongen. (Orkar inte åka till Ikea, så beställde) För krukor, växter med mera. Jag ska även köpa en matta.

Började läsa en ny bok. En debut. Författaren träffade jag för många år sedan. Matt’s vän. Och jag har följt arbetet med boken via instagram och Facebook. Och han har hyllats i både tv och och sociala medier.

En torsdag till söndag i Bollnäs.

Torsdagsmorgon, och regnet öser ner. Jag drar min resväska på drottningtorget.In på centralen för att vänta in mamma. Vi åker upp till Bollnäs.Ett par dagar med ena bror med familj.Lugna dagar med promenader, slapp i soffan och shopping. Jag börjar på en ny bok på tåget upp.Del fyra i serien. Del fem och sex ligger än så länge olästa sedan ett par månader tillbaka. På lördagseftermiddagen åker jag och bror till hans gym. Crossfit-gym. Jag har ju bara kört skivstång och all dess övningar/teknik under bodypump-pass, med undantag en gång på ett crossfit-gym för åtta, nio år sedan.

Då var jag totalt otränad. Vi gick in ett lite mindre rum, då det var rätt så fullt i träningssalen. Vi körde lite teknik, testade olika vikter, både för marklyft och upp i clean and press/frivändning, men även ner i squats med stången på rygg. Bodypumpens skivstång utan vikter väger ju två till tre kilo. (Benövning med stång brukar jag köra typ max nio kilo på varje sida, lite feg. Har inte ökat på ett år)Dessa stänger är ju lite tyngre, femton till tjugo kilo. Jag vet att jag klarar mer än de vikter jag kör på bodypump-pass, men där kör man så intensivt, och då blir det ju lättare vikter of course.Och det räcker mer än väl (har sett yngre nya män köra bodypump med lika mycket vikt som de kör med annars på gym, de orkar inte med passera alla olika övningar, de stönar, pausar, lägger sig ner) Det var kul att testa på, att lägga på både tio kilos och fem kilos vikter på vardera sida.

Stand up och kvinnodagen.

Jag målade hela hallen. Men kände sedan att det blev lite för mörk. Det är en slags blågrå färg. Även om farmors lampa lyser upp mer än den förra. Färgen vid spegel, ytterdörr och över ingången till vardagsrum är kvar. Över ingång till sovrum målade jag inte. Men över ingång till badrum och kök slipade jag bort färg häromdagen. Det kändes som om jag stod nere i en bunker med målade betongväggar, när jag kom nära.

Jag fick en hel del slippapper av vaktmästarna på jobbet. Köpte vit väggfärg i målarbutiken vid jobbet. Och har nu målat ett par gånger. I måndags när jag skulle fortsätta måla lister i hall och ingång till vardagsrum, pausade jag.

En kaffe och cigarett som en avliden sångare sjöng en gång. Jag stöter emot något, och det var en lilla målarburken. Den rinner ut på hallgolvet, inte hela, men halva. Står som förstenad, och Visste inte vad jag skulle göra.

Hur jag skulle göra. En kvart senare och en handuk är slängd i soppåsen. Lördagen och vissa andra dagar bestod som vanligt av träning. Men lördagen blev Bodypump-pass och cxworx trettio minuter vardera. Jag missar den nya releasen nästa helg, men tar igen det senare. Börjar läsa en ny bok.

Jag gör en to do lista över saker jag ska göra inom den närmsta framtiden i lägenheten. Rensa vissa garderober, måla lite andra lister, städa balkongen kommer lite senare, vad jag ska köpa till den och så vidare.

På lördagens eftermiddag sätter jag på mej en svart klänning, en kakifärgad blazer och guldiga örhängen, plattar håret och åker i väg för att träffa mina barndomsvänner sedan trettio år, J.F och N.J. Öl och mat, för att sedan gå på Stand up på Draken vid Järntorget. Carl Stanley har extrainsatta föreställningar, som vi bokade dagen innan julafton. Efteråt går vi in på en pub i närheten. Tar en öl, dricker en G&T. Våra spårvagnar går hem samtidigt, men åt olika håll.

Vaknar upp en söndagsmorgon, inget gym. Utan täcke och en kaffe i soffan. En dusch, ett ansikte och på med klänning. Rock(y)tjejen sms.ar och tre minuter efter att spårvagnen har lämnat hennes hållplats, är vagnen på min.

Och jag hoppar på. Två minuter senare hoppar vi av och promenerar hem till hennes mamma för lite brunch och bubbel.

Något som vi försökt till länge. En söndagsförmiddag som blir tidig eftermiddag. Timmarna går, flaskorna med bubbel är tomma, maten ligger i magen. Prat med skratt. Prat med allvar.

Vi säger hejdå, och när jag kommer hem börjar jag rensa med en gång.

Hello marsch.

Mars månad. Finally. Februari har försvunnit för det här året, och därmed börjar nu ljusets tid. Februari var lugn, förutom den första med öl och stand up och målande av sovrum och hall, som avslutades i dag. Nu återstår att måla och förfina dörrkarmar och lister.

Mina föräldrar var här igår, borrade lite hål i väggar för tavlor i kök och sovrum. Fick dessutom upp en ny lampa i hallen, ett arvegods från farmor. Den lyser bättre med sina fyra små glödlampor inuti. Passar dessutom bra i hallen tillsammans med spegeln och garderobsknoppar. Köp av en byrå, istället för hyllan och nya hängare senare. Jag ska höra med fastighetsskötaren om jag skulle kunna få innerdörrarna sprutmålade vita. Det behövs. De är rätt så slitna.

Slutet på december, januari och februari har gått med mer kondition på löpbandet, och det känns bra. Kroppen har förbättrats sedan november och december. Benen och kroppen har inte känts lika tung som i höstas.

Efter löpband och cxworx i förmiddags sa jag till instruktörerna (idag var de två, på grund av visande av teknik på cxworx och bodypump-pass) att i slutet på mars blir det fler söndagar med dem.

Jag läste ut Mats Ahlstedts bok Fruktans hus i fredags, och började äntligen på Emelie Schepps femte bok. Och snart, om en månad eller så, är det dags att börja vårstäda balkongen.

Sista veckan i februari.

Onsdag och mitt i veckan. Har bokat in ett träningspass i kväll, orkar jag blir det lite kondition innan. För två veckor sedan hade jag en bekant J.W med mej på gymmet. Vi har inte setts sedsn i somras. Hon hade nyss uppdaterat sitt abonnemang, och tanken var väl att vi skulle träffats i stan. Träna ihop och sedan äta. Men eftersom det är cirka trettioåtta stycken i kö på vissa pass i stan på olika anläggningar, redan en vecka innan så tränade hon med mej på min närmsta anläggning och därefter åt vi och drack en öl i restaurangen på arenan. Nästa gång blir det dock i stan.

Lördag till söndag hade jag min svägerska hemma på övernattning. Hon tog tåget till Göteborg från Bollnäs på lördagsmorgonen. Hem till mej ett par timmar, åkte i väg på fest. Och eftersom jag har mina två uppsättningar av extranycklar hos andra, så stannade jag hemma, hade ändå inget inplanerat. Självvalt, då mars månad är rätt så inbokad.

Vi sov rätt länge på söndagen. Med tanke på att hon har två barn så ville jag inte väcka henne. Vi satt sedan i soffan, åt frukost. Pratade och sen åkte hon i väg till en vän innan tåget gick, och jag stack till gymmet.

Hallen ska målas om. Bara de partier, väggar som inte har garderober. Sju garderober och sju överskåp förblir vita. Målade dem lite extra igår. Dock nya garderobsknoppar. Kom på att jag hade sex stycken fina från min gamla byrå i sovrummet, så beställde åtta stycken till. En annan lampa, ett arvegods ska sättas upp.

Annars så går veckorna rätt så fort.

When it’s rainy and stormy.

Jag får nästan kolla i kalendern. Vad jag har gjort. Vilka dagar. Kolla i fotogalleriet på mobilen ifall jag tagit kort. Kanske var det en paus i bloggandet.

Men sanningen är väl egentligen att jag inte har haft någon lust att blogga. Jag har inte haft en tanke på bloggen. Det kändes ett tag ifall jag skulle starta upp något nytt. Vilket inte ens har hänt.

Jag tränar på. Löpband, bodypump, cxworx, Bodybalance. På tisdag ska jag återigen testa på Zumba. Den här gången ett pass på sextio minuter. Bodyattack-pass har jag varit dålig på att få in nu under dessa månader.

Efter målandet av köket, (blev trevligare och mysigare, ljust i köket när kortet togs) fick jag feeling och köpte färg till sovrummet. Två ljusa gråa färger.

Den mörkaste av dem är på en vägg, där sängen står. Återigen blev det en varmare känsla. Senare I vår ska hallen gå igenom en förändring. Jag blev i början av februari kallad för en falsk kvinna. Av en man. Vi skulle ha träffats, först hade han blivit mållös och tagen hur jag såg på relationer, hur självständig jag är, hur jag såg på förändringar, justering, ge och ta med mera. Jag blev tokförkyld, ville inte sitta och hosta lungorna ur mej. Vi bestämde nytt datum. Jag bestämde tid. Han skulle bestämma plats. En söndag i januari. Klockan sexton. När han inte hade hört av sig, tog jag på mej träningskläder och gick ut och powerwalkade. En timma innan vi skulle ses, hörde han av sig. Försent tycker jag. Jag var ju ute på powerwalk. Beskrev för honom att jag är inte den som sitter uppsminkad med klänning på och väntar in någon, utan man har framförhållning. Vem vet, han kanske skulle banga? Och sitta där i soffan med klänning på, och vänta. aldrig. Sen ville han prata i telefon. Ok. Klart. Men helst innan fredag för då kommer barnen. Pratar med en vän i telefon i över två timmar En kväll. En stor krissituation. Och jag skriver till honom att jag (dagen efter) åker hem till henne, och kan inte prata i telefon. Han blir arg. Och jag skriver att mina vänner går före ett telefonsamtal. Och att han hade gjort likadant om det varit hans barn. Vilket är förståeligt. Blev några dagar senare alltså kallad för en falsk kvinna.

Detta meddelande får jag när jag sitter med J.F på ett hotell i en restaurang i centrum, äter mat, dricker en öl innan vi ska se RAW comedy stand up.

Träffar en vän på en fika.

Jag har varit ute på ön, från fredag eftermiddag, till söndag.

Läst ut en bok. Tagit det lugnt. Promenerat runt två öar.

I blåst. Stormen och regnet förra helgen kom inte förrän på söndagen. Men kom hem safe.

Började på en ny bok. Läste ut den.

Suttit på en planeringsdag med jobbet istället gör att vara i skolan. Fick en uppfräschning i solariet.

Började på en ny bok idag.

And The sun was shining this sunday.

Söndag, och ljuset kommer närmare och närmare. Jag Ändrade i träningen redan innan jul, och det har fungerat bra. Och torsdags testade jag på Bodybalance för första gången. Jag har alltid varit intresserad av att testa detta plus yoga. Och detta är en variant av lite blandat. Ett nytt pass är redan inbokat. Och känslan av att powerwalka snabbt lite mer nu än innan, på löpbandet är lovely. Denna veckan har blivit en blandning av bodypump, cxworx, Bodybalance och löpband. I morgon ska jag och M.V testa på Zumba. Gymmet har i morgon trettio minuters -pass på många träningspass så kallat Try out monday. Är mina ben inte jättetrötta efter jobb i morgon, blir det löpband innan. Förra veckans lördag träffar jag H.N och läkarvänninan M.H för en bit mat och en öl. Varmt inne. Storm ute. Och jag softar. Tränar of course. Bakar bröd. Shoppar.

Träffar min ena bror och svägerska igår eftermiddag som är i stan för ett dygn på grund av deras väns fyrtioårsfest. Utan barn, och sex och en halv timma med tåg utan barn var tydligen wonderful. Vi tar en öl i baren på deras hotell i centrum. Vi diskuterar mammas och pappas flytt, som kommer att ske någon gång. När de har hittat ett hus de vill ha. Och sålt huset på ön. De droppade den här bomben vid jul. Och jag kommer då att bli ensam kvar i Göteborg. Och i den här delen av landet. Jag kommer inte längre att ha ett hus på en ö, som en lugn Och ro tillflyktsort. Och det känns. Rejält. Att bli all alone. Att inte ha min mamma nära. Det känns så mycket. Henne har jag alltid kunnat luta mej mot.

Men Fördelar För oss barn är om de hittar ett hus i den del av landet de vill flytta till, är att bror i Stockholm bor närmast dem, jag och bror i Bollnäs har ungefär lika långt. Min ena farbror bor också närmre, Jag kommer inte att bli ensam om att få ta hand om dem själva när de blir så gamla. Jag behöver ej ta hand om ett stort hus själv (ute på ön) Mina föräldrar vill ha en enplansvilla. Nu är huset ute på ön i tre våningar. Trappor uppför verandan. Trappor ner till brevlåda och soptunna. Stora breda trätrappor som är byggda över betongtrappor.  De vill ha närmare avstånd till sina barnbarn i Bollnäs, då vi barn inte har haft det till våra far och morföräldrar. Och inte haft någon vidare bra kontakt då de inte funnits nära. Direktflyg till/från Island från Arlanda. Om våra släktingar ska hälsa på ute på ön så kan en väg se ut Island-Köpenhamn-Malmö-Göteborg-Ön. Då landvetter inte längre har direktflyg. Många av deras vänner bor kvar på ön, men många har också flyttat. När jag pratade med ett par vänner om det här, när jag kom hem från ön på juldagen började jag gråta. Chocken sa dem. Det har lagt sig. Men det kommer nog att kännas den dag, (Mamma är sjuttio år, men jobbar fortfarande två dagar i veckan, men säger att hon kommer att sluta jobba till sommaren) till hösten, till nästa vinter eller när det nu blir.

Onsdag.

Onsdag och uppstart i skolan, där jag är på onsdagar. Kollade schemat och vi skulle mötas åtta och femton. Det är så modernt nu för tiden. Vi har en app, där lärarna lägger in allt, man kan skriva meddelanden, privat eller till alla. Desutom ser jag allt på datorn. Prata om terminen, studiebesök, skolarbetet som ska vara inlämnat i slutet på januari. Därefter teori. Klara för dagen tidigt. Klockan tolv och fyrtiofem, denna första dag. Men. Ack vad jag tänkte fel. Det var ju bara de av oss som ska gå vissa kurser, som skulle ha teori. Vi andra behöver ju inte gå. Sagt och gjort.

Efter handlat på Ica var jag hemma kvart över tio. Först tänkte jag klart jag byter om till träningskläder. Men sen. Nej, ett utomordentligt bra tillfälle att sätta sig igen med skolarbetet. Ta vara på tiden liksom. Sist satt jag söndagen innan julafton ett par timmar. Så mellan klockan elva och fyra har jag suttit framför datorn, men även med penna och papper. Allt tar mycket längre tid än vad man tror. (Kanske för att jag vill tänka, kladda, skriva på papper först innan dator och vissa program, sen allt räknande, omvandlade, plus att allt ska vara inom en viss budget) Men jag är nästan klar, sen är det dags att analysera. Vad. Varför. Med mera. Häromdagen läste jag ut boken med nästan sexhundra sidor.

La fram denna bok, som är nästa. Men öppnade den visst inte. Ännu. Hade en liten skalk citron kvar, så rev ingefära och hade i lite honung i kastrull med vatten.

Starkt och gott.

Första dagen efter alla röda dagar.

Det började väl egentligen på nyårsaftons morgon. Mina ögon är små, och jag borde vara piggare och ögonen mer öppna. På nyårsdagen var jag trött. Men tänkte mest på att det hade väl att göra med att jag kom hem väldigt sent, och att det blev både bubbel, vin och drink kvällen innan. Även M.V stod över träningspasset dagen efter nyår. Jag började lite senare på torsdagen och tänkte att en promenad till jobbet hade gjort susen. Men jag kom inte upp ur soffan, där jag satt och drack mitt kaffe till läsandet av nyheter på surfplattan. Något som jag alltid gör på morgonen innan jobb. Ingen promenad, men jobb. Hela ansiktet är svullet, jag får inte upp ögonen, de stängs när jag sitter på spårvagnen. Jag härdar ut, både torsdag och fredag. Hostan kommer. Halsen river. Känner illamående. Proppar i mej tabletter för kropp och hals. Öronen gör ont. Och jag förstår inte vad som händer. Sover natten till lördag. Mår bättre. Men halsen river och gör ont så fort jag hostar. Lugn promenad ute. Jag och M.V åker Därefter till Ikea. Något annat orkar jag inte med. Lugn lördag. Söndag, och jag och M.V testar på löpbandet och halsen. Jag visar henne även maskiner med mera. Funkar. Möter en gammal vän på gymmet, som jag möter då och då där inne. Både på pass Och uppe i gymmet. Hon är inne på tredje året på läkarlinjen, förklarar att det kan ha varit på grund av målarfärgen, när jag målade köket som utlöste svullet ansikte med mera. Måndag, kondition på gymmet och sedan lugn hemma. Tisdag eftermiddag, och gymmet funkar finfint.

Tisdag och jag är pigg. Jobba. En del av vår verksamhet kommer från och med nästa vecka flytta till andra lokaler. Två av mina kollegor och en före detta kollega, kommer att starta upp verksamheten från och med idag. De kommer ner till oss, hälsar på och äter lunch med oss. Jag kramar om henne. Det var så längesedan vi pratade. Vi sågs som hastigast i slutet på maj, pratade och kramades, när vi båda av en slump stötte på varandra. Sen har vi inte pratat, även om vi har stött på varandra under gemensamma apt-möten som vi har ibland, studiedagar eller som nu i september, när en av mina nuvarande kollegor gick pension. (Jag avstod från att gå på det stora gemensamma julminglet, det var ändå Inget riktigt julbord) Jag kan inte. Inte med de andra. Det gör för ont. När jag ser dem från min yrkeskategori. Från detta jobb. Beteendet.

När jag tidigt i höstas fick reda på av vår gemensamma enhetschef att denna kollega skulle börja på den nya verksamheten, kände jag att något hade hänt. (Även när en vikarie berättade om en sak) Vi pratade om detta redan i maj, när vi sågs. Men även innan jag slutade i mars. Och även året innan. Hur det nog skulle bli. Hur vi såg vissa beteenden. När jag jag slutade blev det värre. Med tårar i ögonen under vår lunch idag, när de hälsar på sitter jag och lyssnar. Och tårarna rinner på mej. De går inte att hejda. Hon berättar även att de, mina andra före detta kollegor undrat varför jag inte hälsar på dem. (Jag ser rakt igenom dem, de finns inte) Och jag tänker åh, herregud. De fattar fortfarande inte. De är ju en stor del av det hela. Den största delen. Att det blev som det blev. Ja, här har ni svaret. Beteendet. Det onda. Det hjärtskärande. Det tysta. Att inte prata. Skylla ifrån sig, Ögontjänandet. Härskartekniker. Skillnaden på folk och folk. Hon säger torka tårarna, sluta gråta nu (hon vet att jag blir känslig över sånt här) och var glad. Nu blir det bra.

De sista dagarna innan tjugotalet börjar.

Årets sista fredag går jag upp tidigt. Sätter mej på spårvagnen och kliver av några minuter bort. Jag är den första kunden i butiken och jag handlar inte bara målarfärg, utan även sådant som är slut, eller använt-för-många-gånger-slut. Köket ska målas om,och jag sätter igång så fort jag kommer hem.

Det är dags att sätta lite färg på köksväggarna. Beställer nya öljettgardiner på lördagen, även om de andra passar ihop till färgen. Men nu blir det mellangrå färg. De är snabba, för redan på måndagen får jag ett sms om att jag kan hämta dem hos postombudet. Och köket blir otroligt bra. Finare. Mysigare. Hemtrevligare. På lördagen fixar jag Det sista i köket, duschar och åker in till stan För en fika. På söndagseftermiddagen när jag städat Det sista i köket, pausar jag, duschar och åker ner några hållplatser för en bit mat och en öl med Rock(y)tjejen (som blev fler, innan vi insåg att vi båda skulle upp och jobba dagen efter) Måndagen är rätt såg seg, men jag lyckas ändå få in träning, den tionde träningsdagen i rad. På nyårsafton pausar jag. Tid hos frisören på förmiddagen, och definitivt ingen lust att förstöra en ny hårfönad frisyr innan en nyårskväll. Jag åker upp tre hållplatser, hem till Rock(y)tjejen.

Redan vid klockan femton är jag där. Vi fixar till oss, dricker lite bubbel, gör galliano hotshot, vi fick inte riktigt till den.

Men den var god. Efter en G&T sätter vi oss på spårvagnen till Svingeln. En buss tar oss sedan ut på landet. Bussens ändhållplats och kyligare än i Göteborg. Rock(y)tjejens vän med familj flyttade hit från våra hoods för ett par år sedan.

Och jag har inte träffat dem sedan dess, så det var ett trevligt återseende. Barn, vuxna, bubbel, raketer och musik. Vi lämnade huset en timma efter tolvslaget, då bussen tar en timma hem till stan. Sover länge på nyårsdagen, ingen klocka får ringa. Avbokar träning som är tidig kväll, då jag faktiskt enbart bara vill gosa ner mej i soffan. Nagellacket är borttaget, och i morgon väntas jobb.

So if you find someone that gives you all of her love. Take it to your heart, don’t let it stray.

Året går mot sitt slut. Ett decennium ska avslutas, och ett nytt påbörjas. Året tjugo nitton. Året som förändrade mycket. Även om alla år har förändrat saker, good. And bad, så var det det här året som kändes mest. Känns mest. Året började med obesvarade frågor. Och avslutas med obesvarade frågor. Sista dagarna innan ett nytt årtionde. Däremellan sorg, ilska, ledsamhet. Men även en fin vår sommar. En otroligt intensiv och rolig höst. Jag vill passa på att önska er ett gott nytt år. Må år tjugo tjugo bli fint. Puss och kram.

Dagarna som gick.

Ledig. Redan på lördagen ställer jag mej på löpbandet och kör kondition. Två våningar ner är bodypump-passet i full gång, som jag avbokade dagen innan.

Som så många gånger förr är benen lättare och snabbare än en vardag.

När bodyattack-passet blev inställd på torsdagen efter cxworx, skickar jag ett sms till min granne, och jag istället på löpband, hon väntar in Zumba.

Så torsdagen funkade också. Under söndagen blir det mixat med olika pass. Fyrtiofem minuter kondition, trettio minuter cxworx för att sedan köra sextio minuter bodypump. Det var så längesedan jag körde kondition en helg, det har nästan bara blivit annat.

Att jag har glömt hur underbart det är att bokstavligt köra skiten ur sig på ett löpband, på en helgdag.

Måndagen likadant innan jag packar det sista i en resväska och åker ut till ön.

Julen är lugn och skön. Vanligt firande med uppesittarkväll, julmat, kalkon och choklad.

Långpromenader på förmiddagarna.

Ner runt öns sydligaste delar ena dagen, och den nordligaste delen den andra.

Och stillasittande i soffan, och en bok som jag haft i hyllan ett bra tag.