And 5, 6, 7, 8 

När klockan slog kvart över tio igår förmiddag frågade jag om det var någon som hade lagt sömnmedel i mitt kaffe. Tröttheten slog ner som en bomb framför mina ögon. En kvart innan det skulle bli en rivig och snabb onsdag. Dock hade jag kvar leendet och skrattet. När klockan närmade sig eftermiddag kände jag av både måndagens och tisdagens träning, och fick rätt och slätt lämna kvar träningsväskan på jobbet.  Man kör liksom på, på jobbet. Stannar man upp, kan det hända att man känner av en snurrighet. 

Torsdagen är snart slut. En timmas träning. En fredag väntar. Och igår kom jag på det jag hade kommit på en gång, men glömt av. Vi har en på jobbet som har likadana ögon som Damian Lewis. Vissa stunder (Homeland och Billions) lite mun också faktiskt. 


Fick hem ett bokpaket idag.  Bok-rea som beställdes förra veckan. Tanken var att beställa ett par böcker av Katarina Wennstam,  men n a t u r l i g t v i s glömdes det av. 

Rackamackaphone. 

Veckans första träningspass blev ett bodypump-pass. Lite lustigt att ha varit där flera måndagar på samma pass, men ibland inte komma ihåg vilken övning som kommer härnäst. Utan bli lite snurrig och tänka ja just det ja. Kanske ska ta bort lite vikt innan det är dags att lägga sig på rygg och köra bröst och armar. (Ska klara mej hela passet, hela kroppen.) 

Vid squats och utfall med lös viktplatta, kör jag skivstång istället. Ökade vikter. Bättre för balans, men lika jobbigt för ben och rumpa. Alltså, fy fan vilka övningar instruktören kör i ett intensivt svep. Lika jobbigt varje gång. Tummen upp för att det börjar ljusna vid horisonten när man sitter på bussen mot jobbet på morgonen. Att det var sol hela dagen idag, till skillnad från ösregnet igår, gör mycket. 

Gymmet efter jobbet i eftermiddags. Var hyfsat ok och pigg efter måndagen. Och är jag det, så får man väl köra på så länge det går. Funkade bra, gjorde bra ifrån mej på crosstrainern. Att Boomfunk Mc’s låt Freestyler är en tidlös låt, som funkar i alla lägen gör det inte svårare att öka trycket. Att det sedan fortfarande är ljust vid halv sex tiden på kvällen efter passet. Yes. Så härligt. Så underbart att det syns mer och mer att våren närmar sig. 

Helglunken. 

Dimman finns inte bara inne i Göteborg. Flera dagar med dimma. 

Den finns även på båtterminalen. Och ute på ön.  

Jag traskar längs den stora vägen vid vattnet. Gamla grannar plingar när de cyklar förbi. Ler och vinkar.  

Hemma i huset på ön är allt som vanligt. Pappa lagar lunch.  Mamma klagar över att en bild på mobilen är på snedden, och vet inte hur hon ska göra. Byter genast om till bekvämare kläder.  En filt över mej. 

Intar soffan med en bok. Resten av dagen kvällen är lugn. Som vanligt. Det var länge sedan nu jag åkte hit ut för att gå på fester. Stora middagar. Nu är det avkoppling. 

Mitten på februari, men vi äter kräftor och räkor till middag. Uppvuxen på en ö och det finns nästan alltid tillgängligt. Melodifestivalen och rött vin senare. Jag sover tio timmar. Vaknar upp till en söndag som är lika dimmig. Min tvätt är ren. Och senare efter lunch åker jag hem. 

Don’t let me be misunderstood. Don’t you worry.

Fredag.  Sista lugna dagen. 


Jag sitter i möte i en timma med en man För att diskutera min idé. Min idé som ploppade upp för snart ett år sedan. Som blev godtagbar. För att sedan krossas lite. Men som nu är på tapeten igen. Vi pratar om sociala medier. Vad man får och inte får göra. Hur man ska agera och så vidare.  


Förstår att jag rör om i grytan med mina uttalanden.  Men kommunikationen saknas. Och människor behöver få veta. Hur jag tänker. Känner. Jag synar folks miner. Försiktigheter. Please don’t let me be the crazy bitch. Utan samarbeta med mej. I tal. I skrift. Allt allt allt. Som behöver sägas. Dagen går. Jag får skjuts till gymmet efter att ha gått en stund på jobbet och väntat in ett par stycken som inte kommer in. Kommunikation var det. Och jag kan inte med att ringa det enda nummer jag har. Ett privat nummer. Fast det kanske hade behövts.


Träningen går bra. Fokus på mage och squats. Nu är det vila resten av veckan. 


Får hem en lapp om renovering. Från början skulle de ha börjat hösten tvåtusen sjutton. Men nu är det om ett år. Och jag hade verkligen längtat efter det här. Längtat. Längtat. Fokus på badrummet. Som verkligen behövs renoveras och bytas ut. En fredagskväll i soffan. 

Sportlovslunken på jobbet.  

Veckan går. Och det är en lugn vecka. Sportlov och chansen att vila, att ta det lugnare på jobbet. Nästan lite för lugnt. Bodypump-pass på måndagen. Vanlig träning tisdag och torsdag, än så länge. I morgon med.   

Jag klipper håret på onsdagen.Frisören frågar hur det är på jobbet. Som vanligt suckar jag. Jag säger att han sa utan att säga varför, att jag skulle ha tålamod sent i förra veckan. Jag? Tålamod. Om det är något jag har haft.  Så är det tålamod. Med honom.  Med alla andra. Tålamod för en förändring.Tålamod för något bra. Tålamod för att munnar ska öppnas. Och användas. Till mej. Jag fick bita mej i läppen för att inte låta Henrik ta del av en crazy bitchlady sista halvtimman den arbetsdagen. Märker av att inte leendet finns varken måndag eller tisdag dag och eftermiddag. Istället är det konstiga blickar.  

Droppen kom på tisdag lunch. E.L frågar om jag har piffat upp mej inför alla hjärtans dag. Du är så fin i håret. Fina örhängen. Jag hade inte sovit speciellt bra. Grus i ögonen. Hade sovit med tofsen i håret, och såg allmänt risig ut. Du kanske träffar någon innan dagen är slut. Något bra kanske kommer att hända. Helt plötsligt Slänger jag ur mej att jag kanske redan har träffat någon. Varför vet jag inte. Går därifrån när jag ser hennes förvånade ansikte. En stund senare säger hon leende ahh, är det han?  Mister….? Min tur att bli tyst. Och förvånad över att hon säger det. Jag säger inget, så har jag ingenting sagt säger jag irriterande tyst och vänder på klacken. Berättar för mina kollegor på onsdagen att vissa saker fortfarande är. Och det här har blivit så stort. Så stort på vadå?  Pratar med min manliga kollega, säger ahh, jag fattar verkligen inte! Ska det va så jefla svårt?  I frustration. Ja, men typ börja om från början säger han. Men ja. För det här är ju helt otroligt. Jag pallar verkligen inte längre att det är så här.  

Hans kollega M frågar om jag är trött. Istället för att fråga eller prata om annat. (Nej, jag är inte trött) Mm, men en massa andra saker också säger jag med ett icke-leende. Mest en massa andra saker. För alla ska lägga sig i, (och veta) men inte blir det bättre för det säger jag och går. Ett par timmar innan hade jag sagt till mina kollegor att Henrik inte kan kallas för ”Tears and Pearls Henrik”, eftersom han inte är ”min”. Och han är ju inte ”min kompis” heller eftersom kompisar eller annat är varmare och bättre mot varann. 

E.L frågade i slutet av torsdagen om jag är lite mindre irriterad. (Jag är egentligen inte irriterad, bara less på att det fortfarande är så här.  Och inte bättre, eller toppen, varmare, speciellt känslomässigt) Bara önskar att det kunde bli en förändring, förbättring såhär efter ett år säger jag.  Och sedan önskar jag henne en fin helg. 

Ja. Så här har min vecka varit. Kanske dags för ett glas rött vin.  

Vänligt. Men bestämt. 

Jag skriver inte allt jag känner här. Det har faktiskt blivit mindre av den varan. Tyvärr. Mest på grund av att vissa vet vem jag är. Det blir svårt att formulera sig när man måste tänka på ordvalet ibland. Att ständigt tänka på vilka reaktioner det blir. Jag kan ibland undra varför. Jag kan ibland undra varför det ens är intressant. Att veta. När man inte ens känner varandra privat. Eller ens pratar. Exakt allt jag gör, eller känner. Speglas nödvändigtvis inte här inne. Kanske. Kanske inte. Vill man fördjupa sig. Är denna sidan inte alternativet. Är man inne för att det är kul kan man diskutera fortsättningen med mej. Face to face. Puss och kram. 

En väldigt glad förebild. 

Du vet väl om att det är du som har inspirerat oss till mer träning och att skaffa medlemskap på träningskedjan säger H när vi sitter i bilen mot sommarstugan i fredags eftermiddag. Va? Nä, det visste jag inte säger jag. Men blir otroligt glad och det inspirerar mej ännu mer. Jag tränar ju bara, och gör det jag gör.  Eller ja,  du har tjatat hål i huvudet på oss skrattar Jen.  Alla har vi up’s and downs. Under perioder ibland. Och så även jag. Men fortfarande, det var ett av de bästa besluten att byta träningskedja. Att testa på annat. Att utmana mej själv I andra saker. Att märka hur jag påverkas positivt. Efter fyra vilodagar i rad, promenerade jag till gymmet i morse. Ställde mej på crosstrainern  (är fortfarande på the killer) ökade motståndet och körde femtio minuter. Magövningar i en halvtimma. 

Jag har tänkt mycket. På ganska mycket den senaste tiden.  På saker som folk gör. Saker som folk säger. Saker som folk hostar fram, på ett diskret sätt. Eller lägger huvudet på sned, mot min panna som en förståelse. Att Henrik säger att jag ska ha tålamod, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. För vad menar han med det?  Ibland undrar jag varför inte (andra) människor kan öppna sina hjärtan för mej. Och prata. Vara raka. Om folk ändå bryr sig. 

En fredag vid en brasa. En lördag med shopping. 

Efter fredagens jobb duschar jag. Åker hem till Jen där hon och H står och väntar vid bilen. Vi styr bilen neråt och utanför Varberg.  In i skogen där det är total tystnad. Mörkt och tyst. En sommarstuga som en gång har varit ett åretruntboende för någon. wp-image-1191324231jpg.jpgVi tänder brasan. Lagar mat. Dricker ett glas vin och pratar. Vi lägger oss tidigt. Klockan ringer innan sex på lördagsmorgonen. Inte så pigga vaknar vi. Kaffe. Smörgås. Och in i bil. wp-image-1671151640jpg.jpgI väg ner till Ullared. Där jag faktiskt inte har varit på över sex år. Vi är där strax efter att de har öppnat så det är ganska lugnt. Förutom trosor, strumpor, sport-bh/trosor, hygienartiklar, hårfärg etcetera. Blir det en ny väska inför våren (beställde precis en dock) en ny plånbok (köpte ny i somras) en ny vinterjacka,  fodral till surfplatta, svarta lådor till mina underkläder i byrån i sovrummet. Behöver dock fler i olika storlekar. 


Knäskydd  (ska testa det under bodypump-passet, då höger knä gör lite ont vid en två övningar) även handledsskydd och ankelskydd. Vilket jag inte behöver, men är bra att ha hemma.  En duk och massa med mera. wp-image-227113273jpg.jpgEfter två timmar pausar vi shoppingen och tar en jaffe. Efter att vi släppt av H i Kungsbacka, körde vi hem mej.  Var inne i lägenheten strax efter tolv. Pausar träning idag med. Det tar lite att inte ens powerwalka,  men väntar med allt tills i morgon. Fokus under våren är att hitta en ny jacka för powerwalks. Har även en månad på mej att hitta en doppresent till yngsta brorssonen, och en leksak till den äldre då jag inte orkade engagera mej i det idag. Och det är lustigt. Så fort man har betalat, så tänker man varför köpte jag inte tre förpackningar med hårfärg, fler Depend nagelstärkare (mina naglar är åt skogen just nu, hemska) och massa andra saker. Nu duschad, allt uppackat. Och soffan.

Strong Coffee.

Man ska never ever skriva att man är i tip top form när det gäller träning.  Man ska aldrig säga fittirackarns vad det går bra nu. För när man väl har printat ner de orden,  så börjar man känna en konstig känsla i halsen. Inte nu i skrivandets stund, men under tisdag och onsdag dag. Sen att det blåser ute gör att det blir eller känns som tolv minusgrader. Jaja. Träningsväskan lämnades på jobbet, och får se hur läget är i morgon.  Onsdagens bodycombat-pass avbokades  (skulle varit första gången) 


Sen eftermiddag på jobbet.  Och vi har apt-möte. Chefen är där.  Plus en så kallad arbetspsykolog. (För grupper. Min chef som är chef över andra ställen också, har använt sig av personen i fråga där med) För även om är ett gott gäng, som trivs väldigt bra ihop. Kan skratta tillsammans. Kan prata både om privatliv, om vad som händer i världen; så är det ju ibland att kommunikationen tryter, det blir gnäll och gnabb. Speciellt om vi är stressade. Vi är olika personer, med olika personligheter. Det blev en bra dag och eftermiddag. 

Come here and let me love you.

Hur kan det vara så svårt för karlar att se att de har fina kvinnor inom räckhåll?  Hur kan det vara så svårt för män att inse? Hur kan det vara så svårt för män att ta ett fakking jävla steg? Hur kan karlar vara så tröga och sega? Att de inte inser att det finns kvinnor som är för jävla bra. Kvinnor som tål att tänkas på. Kvinnor som har ett jävlar anamma i sig. Grymma. Stolta. Starka. Kvinnor som är som jag. Kvinnan som är jag. Hur svårt ska det vara? 

One way ticket to get better. 

Att gå och lägga sig innan klockan slår tio en fredagskväll hör inte till vanligheterna. Inte ens under vardagarna. Tyvärr får jag väl säga. För ibland skulle man behöva ha en rejäl sömn då med. 

Ställde mej på crosstrainern och körde i fyrtiofem minuter innan det var dags att gå ner till omklädningsrummet och möta upp Ias Hemlis för en halvtimmes cxworks pass (mage) Vill med det sagt säga att mina magövningar är roligare,(även om dessa är bra och man får inspiration) har otroligt dålig koordinationsförmåga, men ska bli bättre på både detta pass någon gång. Definitivt bli bättre på plankan som jag fixade bättre förr i tiden. 

Hem och duscha, äta frukost. I soffan ligger min troslåda som ska rensas och även en trådback som endast är full med träningströjor som även de ska rensas.  Puss och kram. 

God morgon 

God morgon på er. Här är en som är uppe tidigt. Jag och E.L träffades igår kväll för en öl och en matbit.  


Tror inte vi har setts själva utanför jobbets väggar sedan tidigt i höstas. Så det var härligt att sitta ner och prata en stund. Hem ett par timmar senare.  I säng, läsa. Släcka lampan. Snart i väg till gymmet för lite cardio innan jag och Ias Hemlis ska testa på ett gruppträningpass.