Näst sista helgen i augusti.

Äntligen får jag hem den sista delen i Crossfire-serien. Bra story och mycket snusk. Har även fått hem en del krämer, nagellack och dylikt. Jag avbokade måndagens bodypump, men gick på lördagens pass på förmiddagen istället. Får alltid för mej att jag ska powerwalka eller ta crosstrainern innan. Men något händer som gör att jag fastnar i soffan, och är på plats en kvart innan. Kulturkalas på sen eftermiddag och en liten drink på balkongen under lördagskvällen. Söndag och en slappardag. Morgon en lång powerwalk och sedan bokläsning och serietittande.

Tuesday to friday. 

De där små samtalen. Visserligen om jobbet. Men de där små samtalen som han har tagit initiativ till. Kommit fram. Pratat. Det där leendet. Som ofta dyker upp. Stort leende.

Jag har inte sett detta på länge. Så länge. Och det får mej att le. Stort. För det har varit så tyst. Tyst. Bara blickar. Blickar. Och inget mer. Det är som om det hela plötsligt bara vände. På ett kick. På en semester. Inget är svårt. Faktiskt. Vi sågs inte på fem veckor. Och en dag.

Och han visar mej en del av det där, allt jag vill se.

Det där jag har väntat på. Och då händer det något mer i mej. Jag blir lugnare inuti. Lugn, men samtidigt exalterad. Jag lyser utanpå.

Du ser. Man pratar. Det händer.

But then… pop! 

Kollegor som skojar om mobilen. Ha. Att det här skulle bli en rolig grej.  En sån tur att du inte är SLADDbarn. Akta så du inte blir KONTAKTlös. 

Beställer tidningen Amelia sju nummer, när jag loggar in mej på jobbets dator. Man får en hel hudvårdserie för noll kronor, i orginalstorlek. Och vilken tur att jag hade tänkt att testa just det här märket. Men du kan ju betala med Bank-id. Neeej, du har ju ingen mobil. 

Efter en fartfylld dag med spring och lite mer spring. Efter en dag som innehöll det är nu allt startar. Men med lite strukturering blir allt bra. Sätta igång med vissa saker som behöver strukturering med en gång. Idag Valde jag att lämna träningsväskan på jobbet. Träning tisdag och onsdag. Idag vila, istället för en tredje dag i rad. Istället hämtade jag ut mobilen som nu är lagad och laddad. Appar nedladdade. Telefonnummer finns nu både på Simkort och telefon. Jag Dammsuger och svabbar golv. In i badrum och skura. Jag blev helt plötsligt pigg. 

Och jag mår bra. Det har varit en bra dag. Överallt på jobbet.

Ringa plinga.

Arbetsveckan har börjat bra. Väldigt bra. 

Saknad av mobil, vilket mina kollegor har funnit mycket roligt. Eftersom de ser min frustration. Eftersom det inte finns sms och telefon tillgängligt. ”Om det blir problem kan du ju alltid ringa, eller neeej. Du har ju ingen telefon.” Och med spring spring på jobbet, blir det varmt och svettigt i värmen. Men åkte till gymmet och körde enbart styrka idag. Få in vardagsrutinerna lite mer, trots sol och lite värme kvar. Bara att kämpa på i värmen. Kändes bra efteråt. Det är den där disciplinen som sätts in. Det går. Det går. Allt går. Om man bara vill. 

Tisdag. 

Klarar man sig utan mobil ett par dagar? Ja, det gör man. Men det är frustrerande. Igår kväll vägrade min mobil ladda. Jag gjorde alla möjliga saker, men icke. Troligtvis hade jag inte ens behövt att återställa den helt. Men det gjorde jag.  Och nej. Det funkade inte heller.  Så nu har jag en helt opersonlig mobil. Så trist att göra om allt. Allt raderat.  Förutom telefonnummer, liggande hos en mobilreparatör nära jobbet. Fel på ladduttaget.  Åkte dit under arbetstid idag. Och får tillbaka den, hoppas hoppas (för det sa han) på torsdag. Foton hade jag som tur är redan fört över till dator och usb-minne. Fick ladda ner en väckarklocka -app till surfplattan så jag skulle kunna vakna i morse.  För vågade inte ha igång mobilen i natt. Och min gamla mobil är helt död, vekar det som.

Man klarar sig, ett tag. Utmaningen idag var väl att klara sig utan egen musik på Spotify på gymmet. Då jag tycker det känns bättre och lättare när jag tränar cardio/kondition med musik i lurar. Känns som jag speedar på mycket fortare då. När jag tränar styrka själv, går det bra med gymmets musik.  Men det gick bra, innan jag styrketränade. För det fick jag också gjort en sväng. En annan utmaning: inte klocka träning med fitbit-klockan. 

Annars börjar det bli fullt ös på jobbet,  spring, spring, (märktes idag, lite oförberedd på det) även om det inte drar i gång på riktigt förrän på fredag. 

Nu ska jag ta bort mitt nagellack som har varit på ett par dagar för länge.

Burrigt ute. Lugnt inne.

En vecka har gått efter ledigheten. En soft vecka, vi har lugnt startat upp arbetet och någon gång i mitten på nästa vecka är hela jobbet, och alla på plats efter alla lediga dagar. Och säsongen börjar på riktigt. Full fart, men vecka trettiotre börjar med en studiedag, även där det av det lugnaste softaste slaget. Har tränat en del i veckan. Försöker få in lite bättre rutiner på det. 

Lördagsförmiddagen handlade om bodypump-pass. Känns alltid lika gott efter det passet. Bokade in mej på det yoga-passet som Ias hemlis gillar nästa vecka.  Har plats fyra i kön, så får se om man får en plats. 

Eller om det blir veckan efter. Någon gång i dag får det väl bli en powerwalk. Igår kväll mötte jag upp Ias hemlis och Jazz för en öl. 

Det blev fler än en öl kan man säga. Eftersom hela stan är invaderad av storstadsbor på grund av festival, och regnet kom, så burrigt väder. Så slank vi in på ett hotell i centrum. Har aldrig varit där inne, trots att man passerar varje dag. Och har bott i Göteborg hela livet. 

Fint hotell. God öl. Sköna soffor och fåtöljer. Och kommer nog gå dit fler gånger. Fint sällskap. Lugn söndag. Bara en två timmar ute med poddavsnitt i lurarna. 

Att söka. Eller finna och testa utanför boxen.

Män är desperata.  Män är bekräftelsesökande individer. Förlåt, men män är lite dumma också. Och vi kvinnor är smartare än vad de tror att vi är. Vi har huvudet på skaft. Överallt.

Den dagen jag stod och skrek på Henrik på jobbet. Den där fredagen i april i år. Om du verkligen vill något nu, mellan dej och mej. Det här. Att det här ska hända. Som du säger gång på gång på gång. Pekar fram och tillbaka med handen mellan oss. Då visar fan du, att du bryr dej. DU VISAR ATT DU BRYR DEJ! Schhh, vi är på jobbet viskar han. DET SKITER JAG FULLSTÄNDIGT I! Skriker jag. Samtidigt som vi har flertalet ögon och öron bredvid.  

Vi kvinnor är inte några crazy bitches. Det är männen som gör oss såna. För mej har ingenting varit en lek. Någonsin. Jag leker inte. För mej har det här varit på allvar. Trots att många män förr har varit idioter.  Trots att både sorg och sårbarheten har funnits, finns. Hjärtat som brustit flertalet gånger. Så har jag aldrig tvivlat på att finna. Något. Någonstans. Överallt. Jag vet inte om det var mej han var osäker på. Eller honom själv. Gång på gång. Eller. Jag vet svaret. Jag vet. Och när jag ser så många runt omkring oss, runt omkring mej som fortfarande leker tysta leken. Som fortfarande inte ger den där handen. Som jag verkligen behöver. Då blir det på mer allvar än jag någonsin trodde. 

Vad jag vet så är Henrik fortfarande inloggad på dejtingsajten. Jag är fortfarande pausad därifrån. Men jag vet att han håller sig online. Och söker. Efter något. 

Vecka trettiotvå. 

Jag får höra att jag ser pigg och fräsch ut. Från kända. Från okända. Ja. Jo. Fyra veckors semester gjorde nog sitt. Killen i kassan på Clas Ohlsson följer mej leende med blicken, medan jag mer känner mej varm, rödmosig, en utväxt i ett hår som snart ska klippas, dagen efter måndagens shopping. 

Min bekant från förra träningskedjan sitter numera i en annan kassa när hon inte pluggar. Gud, vad snygg du är utbrister hon när jag ska betala den där boxen. Fräsch färg från Rom ler hon. Jag färgar håret samma dag.  Klipper håret dagen efter. Tidigare öppnade jag Tinder. Får några matchningar. Skriver fram och tillbaka. Öppnar mailen. Kollar om jag fått några svar på sånt jag ansökt. 

Längtar efter öl på stan. Längtar efter öl på öl. På öl. Det har varit lugna gatan ett bra tag. Men vill leva lite. Vill få omfamnas av stadens brus. Skymning. Mörker. Känslan. Leva som om det inte fanns en morgondag. Eller åtminstone känna känslan. 

Great things never Came from comefort zones. 

Vardagen. Rutiner. Som jag allt som oftast skriver har jag någon slags nystart vid månadsskiftet augusti september. Jag kanske inte håller allt till hundra procent, kanske inte driver på allt för mycket. Vad det nu än är som jag tycker mej ska göra. Förändra. But I’ll always give it a try. Och jag är, om jag får säga det själv. Rätt så medveten och envis. En podd. Gamla avsnitt. En man i telefon om hur man lägger till vanor i sitt liv. Obekväma till bekväma. Bra. Gör man samma sak i en vecka två veckor, ska man ha fått in en god vana. För om man inte gör dem. Viljan. Hur ska man då kunna känna sig bekväm i sig själv, om man nu är obekväm i något. Eller med något. Vill man, så gör man det. Annars kommer man nog aldrig att bli av med obekvämligheten. Testa, och se vad som händer. Förändring. Eller oförändrat. Men man har åtminstone provat. Rädslan för vad andra ska tycka. Rädslan inuti sig själv. Lyssnadet av mannens samtal med podden var intressant. Jag nickade igenkännande där jag powerwalkade i morse. 

Sköna Söndag

Överallt var det ljud. Människor, bilar, bussar. Tunnelbana och mopeder. Jag är van vid ljud. Både från våra storstäder. Mitt jobb. Överallt. Att vara i en turiststorstad, mitt under högsäsong var underbart. Men även påfrestande för kropp och själ. Trettiosex graders värme. Samtidigt som du ska vara på topp och vara vän med ljudet. Jag blev trött. Att ta det hyfsat lugnt de här sista semesterdagarna har gjort mej gott.  När allt blir för påfrestande skulle jag vilja rymma i väg. Sätta mej på första bästa tåg med någon. Eller ta en bil.  In i en skog. Ut till havet. Där det är stilla ro. Ingen kontakt med vare sig sociala medier. Eller skrivande i blogg. Bara gå på upptäcksfärder. Ströva omkring. Ta powernaps. Dricka gott vin. 

Söndag morgon. Eller förmiddag. Jag hade tänkt gymmet idag med. Men segheten under den Första vakna timman gör att jag fortfarande halvligger i soffan. Halvnaken. Och jag vet att det förmodligen blir en lång powerwalk om en liten stund. Istället för att vara alert på gymmet. Nästa vecka kommer det att börja bli lättare att träna inne på gym. Då är jag redan på språng efter en hel dag. Då är vardagen här igen. 

Lördag.

Redan när vi var i Rom var det få platser kvar till denna lördagens bodypump. Jag bokade, och igår var det många i kö för att få en plats. Är sommaren slut, eller är det bara vädret undrade jag sedan när hela salen är full av träningssugna män och kvinnor. 

Det blev ett bra pass. Jag har märkt att jag har varit lite för feg när det gäller vikter på stång, när vi kör frivändningar. Eller så är det bara för att övningen innan inte är lika jobbig som på förra releasen, som då var axlar och armar och armhävningar (som jag nog aldrig kommer att bli bra på.) Jag promenerar hem efter bodypumpen, och borde nog gå igenom olika pass, för att kolla om jag ska lägga in något mer pass, förutom mina där jag tränar själv. Yoga, måste stretcha kroppen. Boxning, för det är kul. Men väntar nog in nästa omgång av releaser inför hösten. Kanske ändrar de dagar, tider. Planerar om några växter, då mitt minne äntligen har kommit ihåg att köpa ny jord. Minnet är alltid som bortblåst när jag kommer in i affären. 

Läser den där boken som blev lite förstörd på resan i Rom.  Dricker kaffe. Och bara tar det lugnt.

Threw it all away. 

Jag har precis fyllt trettioåtta, och jag gråter. De senaste dagarna har inte varit bra. Jag sitter på ett franskt café. Muffins. Kaffe Latte. Senare vin. 

Pratar med en vän. Berättar känslan. Känslorna som jag inte riktigt kan kontrollera. Eller, inte kunde. Berättar om något som kom som ett slag i magen under semestern, nu senast. Tjejdrama. Berättar om de två senaste månaderna. Berättar om hur jag hade tänkt mej om det hade gått bra. Det har varit för lite privat. Det har varit för mycket press. Överallt. Åt alla håll. Ingenstans har det kunnat vara lugnt. Utan jag tror det är pressen. Det är pressen. Alla alla alla. Överallt.  Jag har lätt till gråt. Men lyckas hålla allt, kroppen och rösten stadig. Vännen är arg på Emma. Över det jag har berättat, om hur jag känner. Eftersom de inte jobbar ihop längre. Mitt och Emmas gamla jobb. Och inte har kontakt. Vännen har försökt att prata med R.  (En till från gammalt jobb till nuvarande.) Om allt. Men han säger inget. Naturligtvis. Vännen säger att det här hade kunnat bli SKAM säsong fem. Jag får ett grattis-sms. Okänt nummer. Min chef. Visar det sig. Klart. Underbara människa. Love her.  

Jag spikar upp en tavla, från vardagsrum till hall. Byter ram. Enda stället jag kan spika på. Pappa ringer. Grattar. Lovar att åka ut till ön efter att mamma har kommit hem från en begravning på Island. Trist, men glad att hon ändå kommer i väg till Island. Även farmor i Sverige är dålig. På sjukhus. Lyssnar på Bob Dylan. Jag har precis fyllt trettioåtta. Och jag har ingen jävla aning om vart jag är på väg i mitt liv. And it sucks. 

Hemma i soffan. 

God morgon. Vi checkade ut vid tolv igår onsdag. Och med tanke på att vi skulle få byta kollektivtrafik ett antal gånger för att komma till flygplatsen, beställde vi en taxi. Dock inte lika mycket trafik som vi trodde. Och vi kommer dit redan strax före halv ett. Incheckning klockan fjorton och femton. Bara sitta ner och vänta. Dricka ”vanligt” blaskigt kaffe. Och läsa en bok. Boken ja. Tog med mej en splittrans ny pocketbok. Började läsa den på hotellrummet. Märke att sidorna var igenklistrade längst upp, på ungefär halva boken med något brunt. Letar i min stora väska som jag hade som handbagage. Hittar en nästan kolsvart banan. Från sverige. Att jag glömmer att jag har en banan i väskan är en sak. Men säkerhetskontrollen i Köpenhamn?  Där var de ju så noga att jag till och med fick ta av mej skorna. Men hittar inte en banan i väskan.  Boken blev ännu mer skadad, då vi var vid poolen och solade och badade i tisdags.  Då jag råkade lägga den vid en sån där brunn som överflödigt vatten åker ner. Jaja, det ska synas att man reser bort. Fuktig och brun. 
Och jag kanske är den enda som låser sin resväska med en bit plastpåse från ett annat land. Efter incheckning hetsäter vi mat för vi är vrålhungriga. Fullkomligt trycker in mat i munnen.  Hade laddat ner lite poddavsnitt, men kommer på sen att det var länge sen jag lyssnade på Sommar I P1. 
Kommer till Malmö vid halv tio, och sedan var det bara till att sätta sig i bilen, drive in på Burger King, ett par små stopp på vägen och komma hem. Packar upp allt med en gång. En snabb dusch, en stund på balkongen. Sova i egen säng. Vaknar och brygger gott gott kaffe. Jag har börjat tänka lite på nästa vecka. När semestern är slut. När jag börjar jobba igen. Ingen ångest, men hur kommer jag att vara? Hur kommer jag att kunna arbeta när jag känner mej som jag gör? Med allt. Med alla. Jag vet ärligt talat inte. Troligtvis kommer det att vara helt stiltje på alla fronter. Vilket jag inte vill. Alla andra? Arbeta, samtidigt som det ska vara tyst på den andra sidan.  Måste börja tänka på framtiden. Verkligen måste. Snart måste jag åka och handla. Mer kaffe och mjölk. Satte upp en tvättid redan för i dag så allt kan bli tvättat med en gång.  Puss och kram. 

Näst sista dagen.

Vi har haft ett gäng härliga dagar i Rom. 

Dock väldigt svettigt.  Men det har fungerat. 

Det har blivit lite tjafs om småsaker, som blev alldeles för stora. 

Missuppfattningar när vissa saker inte går in. Lite skrik och skrän. Ibland undrar jag om det inte hade varit bättre att resa med män istället. 

Det kan bli för tjejigt ibland. Och jag hatar’t.   

Men den största delen av tiden har det varit alldeles underbart. 

Vi har sett otroligt underbara byggnader, statyer, kyrkor och allt det där andra från den gamla tiden. 

Och när den efterlängtade badstranden inte blir av, stranden långt borta med tåg. 

På grund av saknad av energi ork och lust den näst sista dagen, för en massa saker jag inte orkar med. 
Så blev det en dag vid poolen som ligger i anslutning till hotellet. (Träningscenter) I skrivandets stund är vi på hotellrummet. 
Väntar på att restauranger ska öppna. Vi bor lite i utkanten, och just nu. De sista dagarna stänger de av metron ett par hållplatser i mitten, då de ska bygga en tredje metrolinje. 
Och ersättningsbussen tar cirka tjugo tjugofem minuter extra innan den stannar på ett sista stopp vid terminalen. Så vi får se vart vi ska äta i kväll. Det ska bli härligt att få komma hem vid midnatt, natten mellan onsdag och torsdag. 
Vi landar i Köpenhamn kvart i åtta i morgon kväll. Få lite kyla, trots grym ac. Få bli av med lite svullna fötter och vader. Fila fötter, fixa naglarna. Sova i min egen säng. Dricka obeskrivliga mängder av kaffe. Mitt kaffe. Duscha i mitt eget badrum.