Den där aftonen som ska vara så uppstyrd.

För första gången, faktist sedan tonåren hade jag inte några direkta planer nför midsommarafton. Jag har alltid farit och flängt. Till Sommarstugor, hus runt om i Bohuslän. Slottsskogen, eller bara hemma hos vänner. I år visste jag att många skulle i väg, hade andra planer och så vidare. Tänkte Först skita i allt, bara äta pizza och dricka rödvin. Första aftonen helt själv alltså. Jag fick så klart plats och fira med före detta granne / kollega M med familj, plus M.B med familj, och andra grannar släktingar som jag har känt och träffat på fester i flera år. Så jag tar med mej lite vin, ett par öl och mat till grillen. En rätt så normal eftermiddag och kväll. Lite lekar och skratt och musik.

Vid elva tiden på kvällen får jag ett sms av Rock(y)tjejen som frågar om jag är hemma, ifall hon kunde komma förbi. Hon var själv på väg hem. Hon skulle inte höra av sig på självaste midsommarafton om det inte är något speciellt som har hänt. Ringer upp, och jag får snabbt säga tack och hej till de andra. Men jag hade väldigt trevligt. Jag promenerar ner en hållplats till mej, det börjar mörkna och jag kommer hem och bara några få minuter efter ringer det nere på porten. Jag tar fram två vinglas och häller upp. Och hon börjar berätta om vad som hänt. Grejen är ett par veckor gammalt, och samtidigt som hon börjar gråta gör jag det. Och jag kramar om henne. Någon har fuckat upp det rejält. Ja, inte hon då naturligtvis. Men hennes sambo. Jag har anat att något hade hänt, då jag och Före detta granne/kollega M stötte på henne på vägen för ett tag sedan. Plus att i hennes texter på Instagram har det varit en ton som inte har varit glad. Och nu sitter jag här, midsommardagen. Och tror inte Jag kommer att ta mej någonstans idag.

Annonser

Ledig i dagarna tre.

Jag har haft strul med mitt knä den senaste veckan, vilket har gjort att jag känt mej lite låg. Kanske överansträngning vid träning, även om jag inte har tränat speciellt hårt. Inte alls hårt faktiskt. Mest powerwalk inne Och ute. Och även riktigt ordentlig vila. Men körde styrka med egna vikter i tisdags och det gjorde ont när jag skulle göra squats. Och på något sätt så har mina arbetsskor som alltid har varit en bra modell, gjort ont. Behöver väl ha semester också kanske.

Började på en ny bok i slutet på förra veckan, som har fått ligga Ihopslagen mestadels på grund av Fotbolls-VM. Och har ju även Island som nation att heja på. Men boken har jag väntat på att den ska komma ut i pocket. Har de andra två i denna serie, VIP-rummet och STHLM delete. Mycket bra lästips. Fristående, men röda trådar i böckerna. På måndagen har vi studiedag och går på föreläsning. Har sett lite av föreläsaren på nätet innan, och visste väl vad han skulle ta upp. Mest handlade det om att lyfta sig själv, och saker i den omfattningen. Men vissa saker relaterade jag till andra.

Och eftersom jag hade fått en urusel sömn, och kände av kroppen under helgen innan, var det ibland rätt svårt att inte hålla tillbaka tårarna. Sitter på andra raden och hör föreläsaren säga saker som stämmer in så väl. Och man kan inte gömma sig. Någonstans. Men tacksamt var det att vi fick sluta tidigare för att hinna se Sveriges öppningsmatch mot Sydkorea i Vm Tre lediga dagar framför mej. Vi bakade ett par jordgubbstårtor på jobbet idag. Som möttes emot tacksamt. Och det var gott.

Tankar i regnet.

När jag hittade den här artikeln under, av en slump faktiskt. Så tänkte jag att det stämmer ju. Mycket och väl. Så brukar ju det se ut, ja inte hos alla. Naturligtvis inte. Definitivt inte. Men det finns en del som har stuckit ut genom åren. För vad är det som är så intressant med att stalka och kolla andras liv om man inte vill vara en del av det? När man liksom inte ens orkar ta tag i saker. När man tänker i morgon ska jag göra det. Men gör det inte. Eller nästa vecka. Eller efter semestern eller what so ever. Det finns inget i morgon, eller nästa vecka. För med de argumenten så är man lat inte hundra procent säker. Då tillför man ju inget ändå. Satt och kollade igenom min mobil för ett tag sedan. Och den måste rensas. Det får bli till helgen.

Kanske är min hjärna tumlad och tömd. Urblekt och tvättad.

Jag är nu öppen på jobbet med att jag vill hitta ett jobb i en annan yrkeskategori. Även om vi har mycket och många bra stunder tillsammans, skrattar, kan diskutera. Så måste jag på något sätt komma vidare. Helst vill jag ha nytt jobb direkt efter semestern. Men orken ska finnas och hittas för ett jobbyte. Och även om vi har många och fina stunder, så hade harmonin funnits, om man hade hjälpt, stöttat och pratat ännu mer. När de är på ett visst sätt, så trivs jag inte med dem. Känner ibland även att det är skillnad på folk och folk. Som det alltid är. På fredagen är det lugnt. Men mer än på torsdagen. Under eftermiddagen faller ögonlocken ner. Jag känner inte den där ron i kroppen som jag haft ett bra tag. Jag känner hur hela jag förändras och egentligen vill jag bara hem och lägga mej under täcket. Men tar mej i kragen.

Och vid halv sex åker jag hemifrån till Slottsskogen och slår mej ner på en filt med en stor sallad, melon och rosévin. Smakar på en öl som V har med sig, men den får han behålla själv. Vissa har jag inte träffat på ett par år, några för några månader sedan. Och sedan maj. Jag känner hur ögonen inte vill vara med, men håller uppe humöret och skrattat, pratar, ler med de andra som jag en gång i tiden träffade ofta ofta. Ögonen känner av viss ilska och besvikelse på grund av män. Hur folk beter sig. Hur de inte agerar. Och att jag nu lägger ner samarbetet med den tajta trion som egentligen bara en av tre är värt.

Jag är stel i kropp. Den gör ont. Men försöker ta mej ut på en lugn promenad under lördagen.

Så bland gravstenar, blommor och träd och skog promenerar jag i endast fyrtiofem minuter. Den blir väldigt lugn.

Tummen upp och fötterna stadigt.

Tre dagar med träningsvärk from hell. Alltså, hur gick det här till? Jag har fått ta hissen upp och ner på jobbet.

Har inte kunnat resa mej direkt upp från toaletten. Så mycket tog jag inte i på bodypump-passet i söndags. Men visserligen brukar jag inte vara borta från det passet i flera veckor. Pinade mej igenom cardio på gymmet både måndag och onsdag. Och idag torsdag åkte jag hem direkt efter jobbet. Med träningsväskan utan att passera gymmet. Igår kväll hade jag precis satt mej på balkongen med en kaffe. Nyduschad och med yoghurt i munnen när före detta granne / kollega M ringer. Ska vi ta en öl (som alltid blir fler) på X? Ja, vi ses om en halvtimma.

Bara att byta till mer anständig klädsel, men osminkad och det blöta håret i en tofs. Mycket att prata om då vi inte setts på ett tag, men bor några hundra meter ifrån varandra. Kanske till och med lite mindre.

Idag har det varit väldigt lugnt på jobbet på grund av skolavslutning. Väldigt bra tajmat då jag har varit lite seg.

Vädret.

Flå’t, men är otroligt tacksam över att det regnade igår söndag eftermiddag kväll. Och att det nu är lite färre plusgrader. Inte bara naturen och djuren som behöver lite kyla och ostadigare väder. Vi människor behöver det också. Visst, just love sol och värme. Men då och då behövs det regn. Denna vecka ser det ut som att det blir mycket moln och en del regn. Känner redan nu att min kropp börjar återgå till ett normalare tillstånd.

Edit. Ändring I protokollet.

Jo, det finns ett bodypump-pass på lördagar. Men endast på trettio minuter istället för sextio. Fast å andra sidan kanske man tar det någon gång om inget annat passar. Synd att man inte kan välja vilka övningar/kroppsdelar man vill ha genomkört. Sextiominuters-passen är ju för hela kroppen. Dessutom tänker jag att om jag inte har tränat på en annan anläggning innan mitten av november, får jag ändra mitt abonnemang.

Jag tog ju ett Guld plus abonnemang just för att vidga mina vyer över hela Göteborg. Känns som om jag blivit för bekväm. Och sedan tror jag att man kan få betala en liten summa om man vill träna på en annan anläggning. För jag hade som mål under detta år att träna en gång i månaden på ett annat ställe. Eh, det har ju inte hänt. Än.

Svett och darrande muskler.

Den extrema värmen under vardagar har gjort att jag inte har kört ett bodypump-pass på ett par veckor. Sen har det varit sol och bad två söndagar. Det här varit möten med jobb vissa måndagar. Jag har nästan enbart kört cardio/kondition både inne och ute.

Och jag har även inte varit tillräckligt frisk för att utstå ett bodypump-pass. Men bokade upp mej i dag söndag. Innan passet passade jag på att fråga min favorit-instruktör som var i träningssalen, då han hade haft ett annat pass, och som inte har haft bodypump-pass på måndagar på evigheter då han bytt jobb och arbetstider.

Jag hade sett att han var tillbaka på måndagar, men på en betydligt senare tid än vanligt. Frågade om det alltid skulle vara den tiden på måndagar, då det annars brukar börja klockan sjutton. (Tisdagar har varit/är med annan instruktör klockan sjutton) Och ja, så blir det då en annan har slutat och hans arbetstider krockar. Den enda gången det är bra för min del är när vi har möten på någon måndag, för då kan jag ansluta direkt. Annars är, eller blir det så segt att vänta in tiden. Måste vara igång för att inte bli för seg bland annat.

Pass som börjar lite mer än tre timmar efter mitt arbetspass är lite för lång tid. Slutar ju rätt så tidigt på eftermiddagen. Men men, man får väl se. En önskan är ju att lördagspassen kommer åter i höst. Men instruktören så att jag var mycket välkommen när jag sa skrattande att det blir väl jag som får ändra på mej. Dagens pass gick väldigt bra. Trots den svettpöl som blev. Frågade den kvinnliga instruktören om man kunde göra en annan övning än plankan som är en del av magövningarna i slutet. Jag glider av svetten.

Hon rekommenderade en annan matta. Jag sa att detta är min hatmagövning, varpå hon sa att den är grym för sexpacket. Vilket sexpack? Tänker jag. Nog för att jag har rätt så mycket magmuskler, men de syns inte för magen. De ligger ju liksom under allt. Frågade sen om plankan kommer tillbaka i nästa release som är om ett par veckor. Japp, svarade hon. Dessutom är den mer extrem. Fuck, var det jag fick ur mej.

I ett svep av sommar.

Veckorna går in i varandra. Nu går det rätt så fort. Fyra veckor kvar till semestern. Nästan så att man längtar riktigt mycket nu. Måndag tisdag. Det funkar på jobbet. Och en kväll målar jag på lite extra vit färg på trösklarna hemma. Duttar även på färg där jag ser att det har blivit något annat. Ledig onsdag. Fixar. Donar. Powerwalkar.

Sen. Det blir ett par öl och en pizza på en restaurang i ett nationaldagsfirande Slottskogen. Varm dag. Och jag fyller ut min bruna färg på armarna med en lättare röd.

Torsdag fredag och på jobbet. Det varmt. Men humöret är bra. Trötta ögon, och kanske dags att ha på sig läsglasögon lite oftare.

Lördag förmiddag och det blir en timma på havet.

Sen en lunch och promenad på ön. Prat. Kaffe. Åter in till stan. Och jag tänker att snart är det midsommarafton och den är än så länge helt blank.

Söndag hela dagen.

Den senaste veckan när jag har kommit hem, har jag gått omkring med ett vikt lakan från min gamla säng, runt om min kropp.

(Har alla påslakan och lakan kvar i ett skåp) Knytit en knut precis ovanför brösten. Naturligtvis naken under. Det är varmt. Så, så går jag omkring. Även på balkongen. Ingen ser det ändå. Trots att jag förra sommaren köpte mej en kort tunn tunn morgonrock. Just för detta ämne. Men den var ju genomskinlig.

Det första jag gör när jag kommer hem och inte ska ha besök av någon eller några. Är att ta av mej bh.n. Och den åker inte heller på, efter duschen. Bästa som finns när man är ensam och få ta av sig bh.n. Undantag när jag ska ner till tvättstugan. Lite anständig får man ju ändå se ut.

Sommar, sol och bad idag.

Ett par gånger blev det ner i havet. Helt underbart i vattnet nu.

Du jag och alla andra.

Vårmånaden maj är över. Den varmaste och torraste på över hundra år hörde jag. Visst, det är fint med sol och barfota utan strumpor i skor. Varma kvällar på balkong.

Med bok. Titeln är väl det enda som stämmer in. På allt. Inte innehållet i boken. Eller på burkarna.

Vän som kommer på besök med iskallt vin en lördagskväll. Det blir en lång kväll. Träning på gym. Svetten lackar. Powerwalk ute, svetten lackar. Disciplinen finns, men rätt så stört i den här värmen.

Ett hav. En klippa. Men inget bad. För det blev kyla i luften. Men vi fick regn en dag. Och underbar frisk luft blandades med människor som sprang under sina paraplyn. Den kvällen satt jag ute och andades friskt.

Sen blev det för varmt på jobbet. Och jag vill ha mer regn. Bara lite. En bloggpaus under ett låst klick. Behövde pausen. Behöver. Kan vara bra ibland.

Ljus och mörker.

Älskar verkligen detta väder. När man är ledig kan man njuta.

The Handmaids tale. Jag hoppas verkligen att Elisabeth Moss får en Emmy. Säsong två. Avsnitt fem. Med Vidöppna ögon. Med Öppen mun sitter jag som förstenad framför tv.n. I nästan en timma. Det går inte att slita sig. Ett av de mörkaste och svartaste avsnitt jag sett.

Började prata med en geting häromdagen. Hmm. Men älskade vän. Balkongdörren är vidöppen. Fönstret ovanför likaså. Det finns i n g e n pytteliten dörr där du är. Och försökte vifta med ena handen. Två dagar senare ligger den på golvet. Död. Men jag sa ju det sa jag till getingen. Lyssna på vad jag säger istället. Fan, tänker jag. Nu går det utför. Pratar med en död geting. OCH med mej själv.

Datum är sätt för C.B.s going awayparty. Det ska bli kul. Väldigt kul. Men känns vemodigt. En till av vännerna som flyttar från Göteborg och Sverige.