Tanken om att vila. Tanken om att träna. Vilket ska jag? Orkar jag i dag med?
Eller ska jag ta det lugnt efter jobbet fram tills jag ska tvätta senare i kväll? Ska ryggen få vila?
Jag måste medge att jag är en aningens seg idag. Det är jag. Har även lovat att träna med min gamla granne i morgon kväll. Man måste ju vara snäll. Och vara den som går dit när fd grannen inte har varit där på länge. Ta en kaffe. Prata. Träna.

Ibland kan jag känna en stor…ja, jag vet inte.
Men det där när det aldrig går riktigt som planerat. Man tänker en sak. Man försöker planera. Men så blir det en annan. Det blir inte som man tänkt sig.
Man vill liksom ge så mycket av sig själv att man är beredd på att göra allt.
Göra mycket. Göra så mycket att man nästan slår knut på sig själv. Eller, kanske inte slå knut. För någonstans så finns det ju en gräns. På hur mycket man kan ge av sig själv. Även om man skulle vilja ge allt en har.
Man vill ge. Ge. Och till slut står man där, och tänker vad gör jag?
Är det så här det ska vara? Är det så här det kommer att hålla på?
Och inte mer? Bättre. Mer. Ännu mer.
Man får liksom inte ihop det. Man får inte till det. Hur mycket man än vill.

Men solen skiner. Vi kan väl säga att det är vår nu va. Fåglarna kvittrar.
Puss och kram. Vi hörs lite senare.
Love.

Annonser