Och ibland kan jag bli så irriterad på mej själv. För även om det är omöjligt att träna hur mycket som helst så gillar jag träningen. För jag tränar ju inte likadant varje gång jag tränar. Jag kör ju inte slut på mej själv varje gång. Som igår. Då körde jag bara tjugo minuter crosstrainer. Och tjugo minuter löpband. Inte ens en timma.
Ok. Fine. Jag hade en tid att passa. Men ändå.
Jag gillar att få känna kroppen jobba. Jag gillar det. Och jag blir irriterad på mej själv när jag ställer in en träning, den dag jag har planerat att träna. För att jag är trött. För att jag inte orkar. Med mera.
För även om jag accepterar mej själv och min icketräning just en dag, och alla andra dagar med för den delen, så blir jag ändå irriterad. Även om jag tycker det är jätteskönt att få vila. Få koppla av. Eller bara göra något annat.
Förstår ni tänket? Förstår ni hur jag tänker?
Snälla gör det, jag vill inte verka som the craziest woman on earth right now. 
Det känns som om en dag går förlorad i min veckoplanering. även om det inte är hela världen. Det är definitivt inte hela världen.
Eller att dagen går bara förlorad. På något sätt.
Även om det är bra att vila.  Även om jag ändå skiter i att jag inte tränar just idag. Alltså. Mina tankar är rent utav snurriga.
Det är som om en liten gubbe står och drar i hjärnhalvorna med en gummisnodd.
Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.
Ja-delen. Och nej-delen. 

Det är helt ok att vila/träna. Nej, Det är inte ok att vila/träna.
Du förlorar ingenting/Herregud du förlorar jättemycket.
Eller så är det bara två helt fucked up nätter som talar.
Kan vara det. Vi säger så.

Annonser