Även om bilden nedan visar Ge inte upp, så kan det ibland kännas lönlöst att ens fortsätta. Även om självförtroendet är på topp. Självkänslan har inte varit bättre.
Även om jag vet hur jag känner. Hur jag tänker. Allt. Så kommer det perioder där jag vill kasta mej ut och bara sucka och frusta. Tänka Jag ger verkligen upp. Lås in mej, kasta bort nyckeln och ge mej en Bag in Box. Så klarar jag mej. Bara jag får mitt vin. Så klarar jag mej.
wpid-img_20150320_183253Vi möts utanför Clarion Hotel Post. Går in, mycket folk, men vi lyckas komma fram till en bar och beställer öl och vin. Ingen av oss har varit på Afterwork här innan. Så vi ville testa. Men direkt efter att vi druckit upp, så går vi ut. Ut i regnet. In på Johns Scotts på Kyrkogatan. Dricker mer öl. Pratar. Ganska mycket sex. Och det är mycket som jag i dag har andra åsikter om. Än vad jag hade för tio femton, sjutton arton år sedan. Hur man tänkte, hur man agerade. Tänk. Tänk om man skulle ha haft alla de tankar då. Som i dag. Tänk om man hade haft och kunde speak up. Då. Som nu. Erfarenheter. Man lär sig. I alla fall. Vi pratar relationer. Och jag berättar hur jag känner. Hur jag ibland kan känna hur hjärtat pulserar, samtidigt som det rivs ut ur kroppen. Hur jag låter hjärtat ligga för sig. Hjärnan för sig. Och även om jag vet att de hör ihop. Så låter jag de inte svetsas samman. Det vore förödande. Om slash och allt går åt helvete.
Jag låter mej själv inte tala.

Annonser