Jag måste påminna mej själv varje gång att det är ok att ha sega dagar. Tröttsamma dagar. Skitdagar. Dagar då du känner hopplöshet. Who knew att jag skulle skriva det ordet igen. Om och om igen. Ibland skulle det sitta fint att åka ut till någon ödslig parkering mitt ute i middle of nowhere. Ta med en massa gamla tallrikar. Skrika och gasta och kasta. Inte för att jag har en massa hat eller idiotiska tankar. Utan bara för att jag tror att det skulle vara bra att bara få ur sig en massa. Frigöra systemet med tallrikar. Som någon slags billig terapi. En timma. Femtio tallrikar. Done. And done. Visserligen är träningen min källa. Mitt get away när jag är trött på mej själv. Trött på pms-light. Och det fungerar ju.
Träningen är ju även en glädjespridare när jag är som vanligt. Vet inte riktig hur många gånger jag skriver även det här. Och trots att jag är där med stor självsäkerhet. Så finns det de gånger jag blir så till mej att jag inte ens vågar höja blicken. Det finns de gånger som jag blir så paff. Fast på ett positivt sätt.
Dags att höja blicken.

Annonser