Det gick inte så bra idag. På träningen. Åkte till hemmagymmet. Ynglingen hejar glatt. Med ett stort leende. Men jag kunde knappt hälsa. Försökte. Trött. Och tårarna låg där bakom någonstans. Knappt någon ork på crosstrainern. Tog maskiner. Fortfarande kämpandes för att inte börja grina därinne. Ynglingen kommer fram och säger att jag har fixat en grej till dej på fredag. Säger att jag inte kan tyvärr. Ska på middag direkt efter jobbet. Med jobbet. Planerat sedan länge.
Men tack ändå, vad snäll du är. Och tänker på mej. Verkligen Tack.Och det hade ju varit kul. Men kanske inte kan avboka bara just för den här saken. Som är en del av allt.
Måste vara lite mer än så. 
Och där någonstans efter, kämpar jag ännu mer att tårarna inte ska rinna.
För ibland är det kämpigt. Vissa dagar funkar inte.  Jag är trött. Bara trött.
Och jag vet att han bara vill väl. På något sätt. Jag har kommit på det.
Men idag är det jobbigt efter den senaste tidens skriverier. Tankar. Icke-förklaringar. Jag är så innerligt trött. Trött på alla känslor som inte kan komma ut på ett riktigt sätt. Trött på mej själv. För att jag fortfarande blir sån här. Jag hade bara velat grina ut allt. Kasta in handduken och bara blotta allt. Men jag förblir tyst. Klart. Vi är ju alla tysta. Om allt.
Hoppas på bättre dag och träningsdag i morgon.
Får man dricka ett glas vitt på en tisdag kväll?

 

Annonser