Det här med att det har börjat sippra ur saker ur min mun till vissa.
Som jag inte tänker på.
Att jag säger. Inte för att det gör någonting. För ingenting är vare sig hemligt, och vissa saker är ju gamla.
Men att jag gör det. Säger det, bara sådär.
Och när jag kommer ut på gatan, stannar jag upp. Tänker, sa jag verkligen det där om just det där? Blir förvånad över mej själv. Men tänker kanske bäst att vara öppen ändå. För jag vet, att det är lika bra. 

Annonser