Känner mej ganska så tom. Inget speciellt har väl hänt, men kroppen är tömd på nästan allt. Två dagar borta från träning och jag har inte ens saknat den. Inte ens tänkt tanken på att gå dit. Inte haft abstinens. Alls. Vandrar istället omkring i stan. Handlar lite. Tittar lite. Men får väl gå dit snart. Till gymmet. Göra någon nytta. Be the girl that I am. Ta tre dagar på raken. Någonstans. Tankarna snurrar som vanligt in på att jag borde ta tag i mitt kärleksliv. Ta tag i det ännu mer. Gå på fler dejter. Röra mej mer i okända kretsar än vanligt. Vilket jag nästan aldrig gör. Men jag är så trött på att alltid inte finna det där. Att det aldrig blir rätt. Att aldrig få till det rätt. Kanske är det bristen på vår och sommarvärme. Kanske är det bristen på närheten. Uppmuntran. Tryggheten. Att vissa ska kunna hitta the love all the time. Och andra aldrig. Jag skickar sms. Gråter lite lätt samtidigt, när jag trycker på sänd över innehållet. Kämpandet.  Jag är trött på allt annat. På folk. På deras beteenden. Jag är bara så trött. Ibland. På att bara vara mej. Jag ska fylla på med bensin. Promise.

Annonser