Igår bad jag om ursäkt för att jag hade sagt vissa saker om vissa saker till någon. Sa att även om det kändes bra att säga det. Så kanske det inte skulle ha sagts egentligen. För jag vill inte vara den som berättar en massa. Även om det har varit saker som har hänt, hur jag har känt, mått så vill jag inte vara den som kastar skit på andra eller händelser från förr. Och jag vill inte dra in någon i det hela heller. För ingenting av det är ju relevant just nu. Men jag berättade att många gånger har jag funderat på att försvinna därifrån. Börja om någon annanstans. Försvinna, för det kanske hade varit den enda lösningen på problemet. Även om jag hade försökt fixa många gånger. Men. Jag stannade kvar. Och kommer att vara kvar. Och faktum är att det är ju inte jag som är, var problemet. Jag tror att en annan någon inte kan, just för att problemet inte ligger hos mej. Utan hos denne. Jag sa även att jag aldrig hade varit kär. För länge sedan var jag intresserad. Men aldrig kär.
Hur skulle jag kunna vara det?
God kväll Bea.

Annonser