Ibland önskar jag att man hade orken att gå upp lika tidigt en lördag. Som på en vardag. Göra en stor lista på saker man ska göra. Fixa. Dona. Att man tar en heldag för allt. Men det gör man ju inte. Det är bara småsaker. Men ändå projekt. Tänk vad härligt det hade varit. Allt blir liksom klart. Alltif är det något. Mina lår känns ungefär som om jag har två gigantiska blåmärken på dem. Det gör ont när jag går. Står. Ligger raklång. När jag ska sätta mej ner. Träningsvärk hette det visst. Nu blir det en, eller två dagars vila. Handla hem hostmedicin. För hostan är kvar på denna långdragna jobbiga förkylning.

Nä. Det händer inte så mycket. Mer än längtan om mycket. Som det är. Som det brukar. Och ska vara.

Annonser