Trötthetsdippar. Kan man ha för lite av sådana?  De kommer då och då. Och hela kroppen blir lealös. Ni vet när man bara vill lägga sig ner. De kommer inte smygande. 
Utan med dunder och brak.  Jag gör ändå alla sysslor. 
Jag åker till gymmet och socialiserar. Tränar lite. Tänkte kondition, men batteriet var dött i mobil. Och jag har för vana att använda egen musik när det är kondition. Jag känner nu att jag kan köra mer crosstrainer,  nu när förkylningen är borta. Typ. Men inte igår. Det är liksom som om huvudet är piggt.  Och glatt.
På bra humör. Men kroppen lealös. Förstår inte hur det går ihop. Fredag.  En dag kvar. Veckan har försvunnit i all hast.  Och egentligen undrar jag vad jag gör. Men ändå har jag att göra. Ändå. Jag använde en av höstjackorna igår. Känns otymplig. Tung.  just den.  Flyttade in två av Knapparna igår kväll.  Men armarna är lite stora.
Så kanske kan vänja mej vid denna ett tag.  Jag sms.ar med Ias hemlis och skriver PS.  Jag har iaf kommit ihåg vitaminerna i flera veckor. Kors i taket.  Sanningen är den att hade det inte varit för att burkarna står på köksbordet, och där sitter jag på morgonen med kaffe och surfplatta.  Hade jag varit så medveten att komma ihåg dem då? Jag vet inte. Faktiskt.  Men jag är ändå mäktigt imponerad. I eftermiddag duschar jag snabbt på jobbet.  Tar på mej strumpbyxor. Kjol och möter upp E.W för en liten bit mat på stan. Börjar by the way känna bristen på sex och en massa Pirr. Vill. Vill. Vill.
image

Annonser