Jag måste verkligen ta tag i det här med männen. Det kliar väldigt mycket nu i relation och dejtingtarmen. På sajterna är ju männen som de är. Orkar inte ens bry mej om att logga in längre. Men vad ska jag göra då?  Ibland kan jag känna att kanske är det jag som dragit lotten om att det ska vara så här svårt.  Att det inte ska vara lätt för mej. Ska jag bli en crazy catlady, trots att jag inte ens vill ha några katter. Hur många skakar på huvudet och tänker ”är hon fortfarande singel”? Något måste ju vara fel. Är det så? För något måste ju vara fel när det inte klaffar. När så många hittar kärleken. Men inte jag. När jag alltid är den som det inte går bra för.
Kanske finns det de som inte tänker så. Medan andra gör det.  Det känns liksom ibland att jag inte orkar kämpa för att ens hitta någon att gå på dejt med. Kan liksom någon bara haffa mej, och säga jag vill gå på dejt med dej. Jag tycker om dej. Du verkar så himla trevlig. Så är det klart.  Liksom. Jag kan inte springa på gymmet tventyfour seven för att få en chans till att prata med Mannen med kaffet heller. Det blir när det blir. Även om jag vill vill. Nu.
Vi pratade även vi igår om lite snurr. Om livet. Om allt. Och det känns så underbart att få prata av sig. Har andra många tankar i huvudet som snurrar lite.

image

Annonser