Jag lever. Men kroppen känns lite orörlig.  Måndag tisdag har jag tagit mej direkt hem efter jobb. Legat i soffan.  I lördags mådde jag toppen. Förkylningen puts väck.  I måndags morse kände jag mej seg.  Ont i huvudet. Klockan är snart halv sju en onsdag morgon.  Och jag har till min förtret besegrat mina tankar om att bli frisk utan vila hemma. Har precis ringt jobbets telefonsvarare och stannar i soffan resten av veckan.  Är trött på det här. Att det här inte går över.  Nu har det kommit till  den punkt där jag faktiskt mår lite dåligt. Innan har jag varit pigg, samtidigt förkyld.  Nu. Seg. Trött.  Har inte tränat sedan i lördags, och lär väl inte komma dit på ett par dagar heller. Om förkylningen får bestämma. Det här är otroligt tröttsamt ska ni veta. Att inte bli fri förkylningen. 

Annonser