image

Jag märkte det för några veckor sedan. Först tänkte jag att det bara var av artighet. Att jag var ganska ny. På jobbet. Men när vi diskuterade ifall vi, även vi kollegor skulle klä ut oss under Halloweendagarna. Och jag berättar att jag har en del polissaker hemma.  I blåmetallic färg. Handklovar, batong. Hottiepolice mössa. Ja, jag vet att en del skulle vilja se dej i det svarar en av mina kollegor. Kanske inte passar här inne svarar jag. Under de senaste veckorna har han gått på lite mer än vanligt. En man på jobbet. Inte min kollega.  Men i samma byggnad. För så som han pratar, gör man inte på det allmänna sättet. Flirtar. Helt enkelt.  Ett gott öga till mej kan man även säga. Jag spelar med. Ler. Skrattar. Låter han hållas i det han säger. Han är singel. Det har han påpekat. Barn varannan vecka/helg. Jag kommer inte göra något. Vill han göra något. Säga något. Så får han göra det. Är han min stil? Nej. Det är han inte. I brist på annat? En snuskig romans? Någon gång om det skulle komma en kickoff med alla på jobbet? Hmm. Nej. Jag tror inte det. Jag låter honom hållas. I alla fall.

Annonser