Jag kan fortfarande inte läsa honom. Hans skrift. Mannen med kaffet. Är det på ett trevligt sätt. Men just stay there? Eller är det på ett trevligttrevligt sätt? Jag är helt nollad. Jag är van vid smileys. Van Vid lite frågor och så vidare. Jag har medvetet loggat ut från dejtingsajten. Inte väntat. Under arbetsdagen igår skickar jag ett mail. Ett svar.  Är du en superhemlig xx-man? Det finns ju trots allt inte så många telefonkiosker kvar.  (Här fortsätter en mening som inte behövs skrivas här egentligen )  Jag loggar ut.  Arbetar. Åker till gymmet. Och det är väl knäppt. För den här veckan är en vecka då vi kan gå lite tidigare från jobbet. Vem dyker inte upp just den tid jag brukar precis ha börjat träna? Jo. Han.  Han som alltid nästan är klar jag kommer in dit.
Jag som snart är klar, är trött. Jag tittar på honom där han står vid entrén, jag sittandes på en maskin. Han ser mej. Jag ler lite, mimar ett trött ansträngande Hej.  Han gör det samma.

Jag duschar. Väntar in Ynglingen med en kopp kaffe i handen, sittande i en soffa. Han kommer. Mannen med kaffet är här säger han.  Jag vet, jag hälsade säger jag. Han stod och pratade med en tjej där nere. Så jag frågade om han hade träffat någon. Men det hade han inte. Det var någon annans tjej säger Ynglingen. Jag ler lite trött.  Och jag är glad att han gör alla dessa ansträngningar för att få info. Jag säger att jag egentligen inte vill vara inne på den sajten.  Men jag gör ju det ändå. För att det är ett bra sätt att få kontakt. Jag beskriver mina tankar. Funderingar. Och berättar vad jag är van vid. Jag loggar inte in på mitt vanliga konto på hela torsdagskvällen. Vill vara hemlig.  Vill vänta och se. Han loggar in. Jag kan ju se det ändå. (Trots att jag har Jessie Pinkman-lovat Ynglingen att inte gå in på fejkkontot) Då läser han i alla fall. Han Loggar ut. Loggar in senare. Loggar in tidigt i morse.
Jag loggar inte in på mitt vanliga konto förrän innan lunch idag. Två olästa mail från honom. Han beskriver vad han gör. Men inte vart han är. Och lite annat. Plus en förkortning av något som gör att jag bokstavligen dunkar huvudet i bordet.
Han avslutar det sista mailet med så då kommer mina kära kollegor och räddar dig vettu.
Jag svarar Det känns tryggt att veta vettu. Är det bara promenader med hunden i helgen som gäller, eller syns vi på gymmet?  För nu känner jag att jag vill prata med honom mer fysiskt. Och se. Hur det går. Så nu är det jag som ska vänta in ett svar. Sen. Sen kanske jag inte går in där på hela helgen. 

Annonser