Jag är hemma. Att kylan skulle komma till både Göteborg och lite längre upp i landet den tjugoförsta november tänkte jag inte på. Redan när jag stod på hållplatsen i lördags morse frös jag. För tunna strumpbyxor. Och stövlarna var visst inte så varma heller. Att folk stirrade på mina tunna strumpbyxor både när pappa ( mamma och pappa åker hem i morgon) hade skjutsat mej till station, och när jag bytte tåg i Katrineholm fick mej att himla med ögonen och tänka men jaajaaaa jag är inte klädd för denna kyla som gör att jag måste in till pressbyrån för att köpa en stor stor kaffe. Att vantarna låg längst ner i väskan gjorde väl inte saken bättre heller.
Jag är hemma.  Nyduschad och ullstrumpor är påtagna. Kaffet som bryggdes är uppdrucket. Träningsväskan är packad inför morgondagen.
Under lördagen låg jag och kollade in saker i både vardagsrummet och finrummet hos farmor.  Vilka saker skulle jag kanske vilja ha. Hon har ju redan skänkt bort en hell del till olika missioner och dylikt. Om eller när rättare sagt hon går bort.  Två stycken rätt så maffiga kandelabrar har alltid varit fina. Sa det inte rätt ut, frågade lite fint var ifrån de kommer. Tydligen är det ett arvegods. Som innan dess kom från Gripsholms slott. Tror dock att jag inte ligger först i skaran om att få dessa. Nu blir det soffläge  resten av denna kyliga söndag.

Annonser