Saker händer som jag inte skriver om. En grej står i tidningarna.  Och det är hemskt.
En vän anförtror mej med en sak, som jag är orolig för.
En annan är familjeangelägenheter som jag kan gråta tusen tårar över. Av vrede. Av hat. Samtidigt hålla humöret uppe på jobbet.
Vilket inte fungerar. Jag är så trött på att en viss kollega, så fort man säger något är den där perfekta människan som gör allt rätt. Hinner allt. Gör aldrig några misstag. Samma människa är den där perfekta som alltid gör rutiner och ritualer av höst och vårstädning, höst och vårrensing, alltid går och lägger sig klockan nio på kvällen och går upp jättetidigt för att det är så mysigt.  alltid vet bäst och alltid säger att gör man som jag gör, eller jag hinner alltid det, eller jag gör det, men alla gör ju inte det. Alltså, jag spyr.
Samma människa vägrar ha en smartphone, utan har en Nokia från nittonhundratalet. Typ. Fyrtiosex bast.

Samtidigt gillar vi att prata med varann. Har kul ihop. Men i morse fick jag ett bryt. Jag sa allt det där (på ett ungefär) som jag skrev i mitten, lite av det. Och. Men nu gäller det inte dej. Sa även har hon tur så behöver hon inte höra min röst nästa år. För även om jag ändå gillar mitt arbete, och vill absolut inte gå tillbaka. Så känner jag mej som en fjorton årig praktikant. Det är fortfarande vi och dem känsla. Det är slutet på året. Otrolig stressig höst, många saker har hänt. Kaos, stress, rörigt. Även om jag har gillat det. Men så fort man sätter sig emot, så är man dum. Då är man jobbig som ifrågasätter saker, som när man säger att om vi minskar på detta en dag, så hinner vi mer av det andra eftersom alltid någon är borta, sjuk, ingen vikarie. Då är man konstig. Eftersom allt ska vara perfekt. Eller när saker faller mellan stolarna,  och man säger att vi kan ju ha ett rullande schema. Men, nej. Jag är trött på vi och dem.

Men samtidigt finns det guldkorn på jobbet genom lite flirt. Men jag gör inget mer. Även om Mannen på jobbet som inte är min kollega är lite på. Hans sak. Han finns på dejtingsidan, och jag märker att han vet att jag finns där med. Men jag pausade häromdagen.  Igår. Han kom fram idag. Ej setts honom måndag till tisdag,  och han var inte med i måndags kväll, (han berättade varför idag)  En liten individ sa senare till honom, titta vem som kommer bakom dej, pekade på mej. Men, det är hans sak. Även om jag inte är svår. Jag är medgörlig i vissa saker, jag säger absolut,  någon dag….. Angående en viss sak. Jag säger självklart, vad vill du ha? Jag fixar, springer ner på Willys. Mitt startpaket ligger på x antal kronor. 
Jag vet att det finns kollegor som är misstänksamma. Säger inget.  Inte jag heller.  Men jag ser. Jag gör inget. För det har inte hänt något.

Jag fick även en näve godis av Ynglingen idag. Gott. Och när man får höra att man ser ut som en prinsesssa fast man är trött, hängig och svettig. Det är vänner det. Puss.

Annonser