Anledningen till att jag inte gör så mycket angående Mannen som finns på jobbet, men inte är min kollega (som vi nu nog får döpa om till ett kortare namn snart.)  Anledningen är att jag fortfarande känner mej ny på jobbet. Jag är fortfarande ny. Jag känner inte så många utanför mitt egna jobb. Man hinner knappt varken bli privat med någon, eller prata så värst mycket med folk när det är som mest att göra. Och det är i princip då jag ser de flesta.
Han har varit i ett par månader nu. Snälla, du kan väl skicka en selfie till mej i halloweenkläder bland annat. (Vi har inte bytt telefonnummer) Vad ska du göra i helgen? Jag ska inte göra något. Ibland har jag inte riktigt vetat vad jag ska säga. För jag blir stum. Andra saker som nu är helt glasklara.
Och det är först nu som jag börjar bli lite intresserad. Visst har jag blivit smickrad under hösten. Ler. Pratar. Men jag tar inget på allvar. Det är först nu. Nu som jag börjar känna något. Kanske för allt smicker. Kanske för att vi syns. Kanske för att jag bara är sugen på närhet.
Kanske för att han är trevlig. Kanske för att han inte ger sig. Utan fortsätter göra min mun till ett leende. Ingen aning om vad han tycker.  Tänker.  Men något är det. 
Och det är därför jag denna gång inte gör något först. Utan väntar och ser. Jag vill vara helt säker på min sak. Även om jag flirtar tillbaka. Även om jag kommer med dolda inviter jag med.

Annonser