image
Två arbetsdagar har gått. En kvar innan lite ledighet. Jobbar måndag tisdag nästa vecka, sedan är jag ledig ytterligare åtta dagar. Igår var det systemet som gällde efter jobbet, idag har jag tränat och handlat. Fick med mej en blomma från jobbet. Otroligt lång och stor. Och idag fick Ynglingen sin julklapp från mej. Vi har inte sagt att vi ska byta. Men jag ville ge honom något. Och han blev glad. Träningen gick ok, men jag längtar tills känslan av att inte känna sig stressad, känna lugn och ro. Och bara fokusera på träning. När jag känner att jag har orken att vara fokuserad. Är rätt så pigg nu ändå visserligen. Och nu börjar det bli ljusare ute. Eller ska bli. Lugnare på jobbet och det märks. Igår var det lite avslutning och jag sa till Mannen som finns på jobbet, men inte min kollega som vi från och med nu rätt och slätt kallar för Toppluvan att värst vad du är snyggt klädd idag då. vi pratade en sväng, försökte få mej att fixa en del. Kanske, kanske inte sa jag. (det fick han inte) Dagen idag kom. Och med ens börjar jag känna mej konstig. Nervös? Jag? Nej. Här ska tusan inte ordet nervös komma.
Jag och mina kollegor kommer överens om att vi får prata med en hel del om hur dagen och eftermiddagarna ska se ut under jul och nyår. Att det inte blir som vanligt med tanke på lugnare. Jag tar tillfället i akt och börjar prata med Toppluvan och en annan. Varav Toppluvan pratar i mun på mej exakt hela tiden. Meh, kan du sluta avbryta mej säger jag med ett leende. Han ville nämligen ha tårta.
Vi säger till andra om hur vi vill ha det. Och när Toppluvan och några andra ska gå säger jag Men då fixar du tårta sen då eller? Men jag har inga pengar säger han. Men du får väl lön idag säger jag med ett litet litet leende. Han blev så paff. Helt ägd. Och där gick jag.
Min kollega säger till mej ett par minuter senare Nu nu nu har du det där leendet igen! (jag vet att de fattar något…Men inget har ju hänt, det är en del öppna munnar och leenden, men jag gör inget. Säger inget. )
När eftermiddagen kom kunde jag knappt kolla på honom, men jag såg att hans kollegor sneglade väldigt och flinade ganska så rejält.

Annonser