image
Så kom snön till Göteborg. Och det snöar fortfarande. Fredag och vi kunde sluta tidigare. Vid nio tiden i morse tog jag mej en funderare på om Toppluvan var ledig. Hans bil stod inte på den parkering som är utanför mitt jobbs utgång. Tills jag såg att han hade ställt den närmare våran dörr. Pjuh. Liten lättnad. Det är kallt inne hos oss. Tro det eller ej. Så kallt att jag går runt med en otroligt ful fleeceväst. Efter en halvtimma mitt på dagen, när jag sprungit runt, blir jag varm och den tas av. Han ler när vi ser varandra första gången idag. Och jag bara tittar. Ler lite, Och undrar hur jag ska bete mej. Det blir tafatta samtal, folk kollar. Och jag vet inte hur jag ska göra. Vad jag ska göra. Så där står vi. Tittar på varann. Tunghäfta Allan. Och till sist säger jag nä, nu kom jag av mej. Tappade vad jag skulle säga Du ser trött ut säger han. Förklarar varför, och vi pratar lite om grannar. Sen går vi åt varsitt håll.
Nu är det kört. Nu har han verkligen fått mej intresserad. På riktigt. Fakk. Han startade det här. Inte jag. Nedrans. Hur kunde det bli såhär? Det här hade jag inte planerat. Alltså, he started this.

Eftermiddagen kommer. Jag har på mej fleecevästen han säger du är varm, du fryser, du är varm, du fryser. Ja, men det är jättekallt där inne, gå in i omklädningsrummet i strumplästen så får du se hur kallt det är där inne till exempel. Får jag gå in där då? Tror inte jag får det för din chef. Min chef är inte här säger jag. Samtidigt som två av mina kollegor står lite längre bort och typ glor. Han ler och säger ni som springer omkring så mycket blir väl varma att ni kan springa nakna (vänta du tills allt drar igång på riktigt nästa vecka) Jag vet verkligen inte hurjag ska göra nu. När vi ses är det fullt ös. Oftast. Även om man kan prata lite granna. Alltid folk runtomkring. Vad gör man? Har funderat på att verkligen stå och fingra/peka på mobilen när jag tittar på honom. Typ. Att han ska komma på den briljanta idén att snoka upp numret.

När jag och ena kollegan är ombytta och klara säger hon åh, det är någon i bilen utanför som väntar på oss. Hans bil. Jag blir stillastående och min kollega bara försvinner. Vill inte, kan inte gå ut själv. Väntar. Hjärtat bankar när vi går ner för trapporna. Sakta. Hans bil försvinner när vi kommer ut. När vi sitter på bussen ner till centrum säger jag att jag ska ta med mej någon varm tröja nästa vecka ifall det blir lika kallt. Istället för den fula fleecevästen. Ja säger hon. Jag sa till X ( en kollega) att nu blir Tears and Pearls varm när hon ser Toppluvan att hon får ta av sig västen.
Yes. Där fick jag det bekräftat, att de förstår. Jaha. Jag ler lite, men säger inget. Vill inte ens fråga något om det.
Torsdag fredag har gått. Måndag är en så kallad stängningsdag Hans kollega frågade om vi skulle vara med dem, om vi skulle vara på plats det är vi. Men först ska vi vara på ett annat ställe. Tisdag är den dag det drar igång på riktigt. Fullt ös, med andra ord.

Annonser