image

Fredag.  Inte lika trött som jag brukar att vara. Igår trodde jag det var onsdag,  kanske för att vi inte jobbade som vanligt i måndags.  Kanske för att jag inte har varit i en bullrig miljö på eftermiddagarna denna vecka.  Därav inte lika mycket kontakt med honom. Idag såg jag honom faktiskt inte, ok först på långt håll. Men inte efter tjugo minuter när jag försökte läsa på en flaska på en hylla. Han hade bara kunnat gått utan att säga något, men ropar genom allt buller på flera meters avstånd. Tack, Hej då. Och jag mitt pucko såg förvånad ut.
Känns som om det är det enda som händer, som jag skriver om just nu. Men så är det ju inte. Jag har ju tränat. Jag målar lite i min målarbok. Jag är lite piggare på jobbet. 
Pretty little liars har börjat fortsätta på säsong sex igen. 
Igår var jag hemma hos Ias hemlis och Jazz och firade hans födelsedag med tårta. Mycket gott,  och mycket fint sällskap.  Naturligtvis kom Toppluvan på tal innan de andra dök upp.
Jag är lite förvånad själv över hur jag har känt, hur det här har växt fram. Tyckandet. Gillande.  Hans humor.
Under alla dessa månader. Hur jag har pratat med honom och så vidare. Hur jag har tacklat det.  Hur jag hanterar hur andra får mej att känna inombords.  Hur det lyser igenom. Ändå.
Samtidigt som jag har is i magen för jag vill inte förstöra något genom att säga för mycket.
Och även avslöja mej själv inför så många. Även om så många många ser hela tiden. Kanske var det bra att jag inte har varit i centrum så mycket denna vecka. (Mer nästa vecka) Fått kyla ner mej själv lite. Att få till de där några minuterna varje dag, två gånger om dagen, när de är Som mest att göra är knivigt. Jag röstar för en annan slags kommunikation. För jag vill ha mer kommunikation. Jag vill ha mer prat. Jag känner verkligen nu att jag vill ha det.

I morgon ska jag få till ett grymt bra pass på gymmet. Förhoppningsvis är jag där innan tio. Förövrigt känns livet ändå väldigt bra just nu.

Annonser