Dagen på jobbet går. Vi möts en pyttesnabbis. Men det blir bara ett Hallå,  hur är läget? Han vågar knappt se på mej,  och jag känner hur vissa blickar från andra kommer. Efter våran lunchrast frågar en kollega från den andra byggnaden varför jag ler hela tiden. Hon har sina misstankar, men jag kniper ihop munnen.  Ska ni träffas i kväll? Frågar hon. Eh, va? Vadå . säger jag.  Jag ska bara åka och träna. Inget mer.
Jag kommer till gymmet. Gör bättre ifrån mej på onsdagen än tisdagen. Jag hör ett plingande när jag står i duschen.  Svarar. Och senare under kvällen sitter jag med surfplattan i knät hela tiden. Undrar om Facebook-förfrågan var en liten knuff? För det tog inte lång tid innan han frågade om jag ville se på film ihop med honom någon dag.  Självklart var mitt svar. Var? frågar han. Hemma hos dej, för det är inte ofta jag är i de krokarna, och du får bestämma film skriver jag.

Annonser