Nästa vecka kommer vi att ses mer vissa dagar.  Om han nu är på jobbet. Om han inte väljer att vara någon annanstans under dessa halvtimmar som vi brukar ses på. Jag vet bara inte hur jag kommer att reagera. Hur jag kommer att vara. Det lär väl visa sig. Vi kommer att vara väldigt nära varandra. Dessutom är det färre individer och mycket lugnare.
Vi är fortfarande vänner på Facebook.  Och jag hoppas att han kanske förstår vad och hur jag menar med det jag skrev.  Vill han inte, orkar han inte, säg det. Det är inga problem.  Han hade till och med kunna ljuga och säga att sonen skulle komma tidigare. Det jag retar mej på är att han inte förklarar saker för mej. Att han inte tänker. Han ger mej dubbla signaler hela tiden. Jag är trött på det. Därför skrev jag.  Annars hade jag inte brytt mej. Jag är trött på att vara jätteglad, för att två dagar senare vara förvirrad. Han är liksom Fyrtiosex år gammal. Inte tjugo. Har två barn på snart tio och tjugofem. Visst att han inte beter sig som sin ålder, att han är föryngrad. Livlig. Har svårt för att öppna sig yadi yadi yadi. Men snälla, kom igen. Och bara det här: Bara för att jag är online på dejtingsajten, betyder inte att jag är inne. Varför är man online då för? Och det här: Tror du att det är syftet med detta? Ja, men vad fan ska jag tro då? Även om jag vet att det han säger om mej är sant. Och jag tänker inte ursäkta mitt beteende. Han kunde gott få höra det här.

Annonser