Jag ignorerade honom idag med. Mitt på dagen. Men var glad mot andra. På eftermiddagen har han ett sånt stort flin. Ler så jädra mycket.  Jag orkar bara inte se hur han kan vara så glad mot mej. Men ändå har betett sig dåligt. Jag säger till honom att sluta flina.  Han ler ännu mer,  och säger att det snart är helg.  När jag åker från jobbet,  till gymmet skickar jag sluta flina och kamma dej istället.  Dessutom är det bara tisdag.  Han verkar jätteglad i sina meddelande,  han skickar smileys, men förstår inte hur jag menar. Förstår han inte? Tror att han kommer att vara ledig nu. Och sen kommer det: varför skriver du att jag ska kamma mej hela tiden?  Frågar om han blev sur. Sen skriver han att det är tydligt att jag är intresserad av honom. Är jag på? Skriver han.  Och en STOR smiley. Eh, va? Hahaha. Du har väl ingen aning om hur jag känner. Jag har aldrig sagt till dej hur jag känner.  Mina känslor. Sen fortsätter jag skriva. Förklara gärna för mej, jag vill veta. Sen klickar jag på skicka.  Och han har blockerat mej. Han kan alltså inte vänta på ett svar.  Jag som gärna vill avsluta allt på ett gott,  ett bra och ett snyggt sätt sms.ar.
Haha, Toppluvan. Kan du inte vänta på ett svar. Du är inte klok. Hade mer än gärna velat veta, men ha det bra. Puss och kram.
Han skickar tillbaka Jag misstänkte att det skulle bli såhär.  Jag kommer att låtsas att vi aldrig träffats.  Jag frågar hur han ville att det skulle bli. På vilket sätt? Jag skriver att jag ville att det skulle bli bra.  Att han skulle prata mer med mej.  Lära känna honom. Ha kul ihop.
Han dissar MITT beteende. Att jag ifrågasätter med mera. Jag skriver att jag är en person som kör med kommunikation.  Oavsett vad. Att jag har ifrågasatt vad han vill. Eftersom jag känt på/av från hans sida. Därför har jag känt mej förvirrad många gånger.  Och känt mej osäker. Både på mej och dej. Jag kan inte tolka dej?  Han förstår naturligtvis inte hur jag menar, vill inte förstå. Tar inte in hur jag känner. Utan maler på hur och vad han tycker.  Naturligtvis skriver han att han HATAR att skriva. 
Så jag skriver: Har väntat på ditt telefonsamtal i två veckor.  Du har sagt till mej vad du stör dej på. Men du tänder till på minsta lilla. Ett ord i dag,  och blockering? Tycker du om mej så mycket? (Skojar jag) Istället för försoning? Tänk lite själv hur du beter dej.  Du är inte så perfekt du heller.  Vart tog leendet från i eftermiddags vägen? Fint var det i alla fall. Jag försöker vara lite trevlig här… Jag backade redan för två veckor sedan,  men kände sedan att det kanske var värt ett försök ändå. För jag tyckte att du är kul och trevlig. Jag kommer inte att låtsas något. Ha det bra.

Så. Nu är vi finito. Helt finito. Jag och Toppluvan. Och allt på grund av hans ego.

Ska även tilläggas att den där statusen han skrev igår…. Angående att han inte kan med vissa människor yadi yadi. En hade skrivit en kommentar om att man kanske ska visa ömhet och respekt även om man inte tycker lika, har samma åsikter i beslut med mera. Den mannen blev borttagen från Toppluvans Facebook. …. (jag och mannen hade två gemensamma vänner, i morse hade vi bara en…)

Annonser