Visste inte riktigt hur det skulle gå idag på jobbet. Om han skulle vara där.  Eller ledig. Började arbetsdagen med att berätta för några kollegor.  De skrattade gott när jag berättade att min sista mening till honom var En sak till, tagga ner på egot. Inte attraktivt. 
Egot är stort, men någonstans där inne i hans kropp tål han inte att man inte vill dansa till hans pipa till hundra procent. Hade han varit smart, hade det nog kunnat bli roligt mellan oss två. För attraktionen fanns ju där. Hos båda. Varför träffar man idioter?
När jag passerar ett av våra fönster ser jag hans bil.  Långt ifrån den plats nära våran ingång där han brukar stå. Ja, då jobbar han. Åtminstone idag. Jag möter honom inte mitt på dagen, för jag är på annan plats just då. Men pratade som vanligt med hans kollegor.  Var som vanligt.
Kollega X hade kollat på honom tvärs över det stora rummet,  efter det tittade han snabbt ner i golvet.
Under eftermiddagen är jag mer på plats. Står i dörröppningen,  är glad. Skrattar. Ler. Hans kollega T tittar på mej och ler. Alla de andra ler. På det där braiga sättet. Och det känns bra. Toppluvan kommer in. Gör iordning saker.  Sätter sig bredvid T. T säger något. Toppluvan reser sig upp, sätter sig vid ett annat bord (kollegas ord) Jag snurrar runt i det stora rummet.  Fixar saker.  Han tittar ner i golvet. Ställer mej i dörröppningen igen. Känner att här kommer jag att stå. Ett tag. För han måste gå förbi mej, för att lämna saker, och sedan gå tillbaka. Jag vill se hur han agerar. Reagerar. Kan han möta mej, min blick som vanligt? Det tar ett tag, han går från bord till bord. Stannar. Nej, det kunde han inte. Inte som vanligt inte.
En kollega frågar mej en stund senare om han har visat sig. Varit som vanligt. Nej.
Han känner sig nog väldigt dum. Ja, jag tror det med.
Tror han inte trodde att jag skulle vara sån här. Säga till. Men hans beteende är oattraktivt och omoget. Och jag undrar om hans kollegor håller med där. Och exakt vad de vet… Om Toppluvan själv inser det. Kanske.
Det visar sig. Hur det kommer att bli framöver. Och det känns på ett sätt som om han blev dissad rejält från min sida. Även om det kanske inte var meningen från början. Faktiskt.  För hade han varit smart, hade han fått mej. Rejält.

Annonser