Under de senaste veckorna har jag varit på gymmet som vanligt. Har kunnat prestera bra. Men ändå inte känt det. Har varken kunnat känna i kroppen att jag har tränat eller ens kunnat känna någon slags stolthet i själva träningen. Ändå har jag ökat vissa vikter i vissa övningar.
Jag har ändå varit pigg i kroppen, ingen trötthet. Alls.  Jag borde alltså ha kunnat känna den där känslan om att jag gör ett bra jobb. Att jag är bra. Men det har jag inte gjort. Åker till gymmet efter jobbet, trots fredag.  Ovanligt.  Men åker till ön i morgon till söndag eftermiddag,  och vill inte känna någon press på träning efter hemkomst. Men kanske gå på S pass nästa vecka?

image

Känner mej låg hela dagen. Inte dags för mens ännu, lite mer än en vecka kvar. Och i så fall är känslan innan ett par dagar för tidig. Naglarna har varit kassa i flera veckor.  Inget hjälper.  Ögonen glänser hela dagen.  Jag går ut och röker mer än vanligt.  Visst, det är extremt lugnt. Men borde inte gå ut så ofta. Röker för att jag inte orkar göra något annat som kanske skulle ha gjorts. Inte smiter i väg, men vad ska man göra? Jag kan inte se på honom idag. Inte när jag är sån här. Vi går förbi varandra utan att titta.  Idag är jag låg för att det är som det är.  Kanske.  Jag vet inte. En blandning av allt.  Hans kollega T tittar på mej. Och jag vet att det syns hur jag mår.
Men kan ändå prata med andra efter att de har gått. Den lilla Glaskrossaren krossade en tallrik idag istället. Under eftermiddagen vänder Toppluvan sig om, ser rakt in i mina ögon,  och jag i hans. Vi håller kvar blicken ett tag. Innan båda två vänder sig om. Jag för att, ja jag vet inte. Han för att han fick kanske nog av en liten individ.  Minuten senare är han arg. Ställer ifrån sig saker med tyngd från hans händer. Bara tittar ner.  Och rusar ut.

Jag åker som sagt till gymmet.  När jag kommer hem,  efter en dusch sätter jag mej på en kall balkong.  En varm kaffe i min hand. Tänker på de människor, kvinnor och män på jobbet som har uppmärksammat mej lite lite mer de senaste veckorna på jobbet.  Mer än innan.  Ler lite mer. Vinkar som hans kvinnliga kollega gjorde igår. Vinkar, ler. Säger hej.  Och jag inser att väldigt många vet. Och han som sa Nix när jag för några veckor sedan frågade om han hade sagt något till sina kollegor.  Jag vet inte hur det här kommer att sluta. Bäst att inte tänka alls. Fokusera på annat så länge. Bara det blir bättre än såhär.

Annonser