Dagen går. Vi får inte in en extra vikarie, så vi är en kvinna kort.  Även om det blir lite stressigt, så skrattar vi.  Pratar vi mellan varven.  Ändå en god fredag.  Solen skiner på utsidan och humöret är på topp. Vi omorganiserar, jag ställer mej där jag inte behöver springa runt runt runt. Tacksam för att det är fredag. Tacksam för att jag jobbar med ett gott gäng. Om ett par veckor blir vi en till. En man. En tupp i kackel och hönsgården. Ska bli kul. Samma namn som Toppluvan så det får bli ett smeknamn inne hos oss. Eller någon av dem. På jobbet alltså.

Sa till hans kollega idag att jag kanske har sagt lite för mycket när han kom fram idag och sa tack.  Hahaha, Nääää ler han stort. Han kommer in idag. Jaha sa jag, men ingen kom. Men ibland är det bra med ett break. Faktiskt. Ett tag. Utan att behöva tänka. Och jag tänker fortfarande vad har jag gjort? Jag pratar liksom om det här med en av hans kollegor. Även om jag inte har berättat en femtedel ens. För jag sa ingenting om att jag och Toppluvan har träffats. Och jag vet inte ens om just han vet det. Vad har jag satt igång nu? Eller rättare sagt, vad har jag gjort? Det bara slinker ur mej.  Saker.  För det är precis som om jag m å s t e göra det. Nu. It’s crazy Tears and Pearls!  Kanske för att jag verkligen måste prata med någon annan om det här, me  hade inte han snurrat med fingret mot huvudet förra veckan,  så hade jag nog inte kommit mej för att göra det.  Än.

Ynglingen sms.ar och frågar hur läget är. Och jag skriver att jag är trött.  Och hoppas vi kan ses en annan kväll. Han slutar jobba ganska sent, och jag vet att det hade varit bättre tidigare än så. Hade en tanke om söndag, men han skulle på bio då.  Så i kväll är en hemmakväll.  Funderar på att lägga mej i en kall säng, kyligt sovrum och läsa.

Annonser