Han frågade faktiskt hur min helg hade varit. Bra , men förkyld svarade jag med ett kraxande läte och en simmig blick, när jag även frågade hur hans helg var.  Utveckling. Bra.
Och denna gång kunde jag behålla ett lugn inom mej. Ett lugn av att han nog menar det han säger. Eller frågar. Jag funderade på att ringa. Vet inte riktigt om jag vågar. Nu när jag är klar med tvätt och så, är det ju för sent. Kanske inte för mej, men jag vet ju inte vad han gör.  I och med att vi tyvärr inte har den kontakten. Längre. Men jag känner att det skulle vara ett bra initiativ kanske. Om han svarar. Om han vill. Kanske är det bäst att fråga först. Om jag nu ens vågar det.

Annonser