Jag sms.ar med Ynglingen om träning och annat. Fortsätter vilan från träning. Väskan står packad och klar i hallen. Jag är förnuftig och redig.  Om jag tar hissen istället för de trettio something steg uppför trapporna till jobbet, så kanske nje.  Kanske är det mest för att jag inte vill känna efter, som jag trycker ner den hiss som har varit vajsing till och från hela tiden. Men på lördag, då är det jag som tränar. Kommer nog inte kunna vänta längre.

Dagen fortsätter att vara lugn. Bra med lugn. Fint med lugn. Vi ses mitt på dagen. Vi pratar lite. Han ler med ögonen, kniper nästan ihop munnen. Jag svarar honom, försöker knipa ihop munnen från ett stort leende. Fan också. Kommer inte funka så mycket längre.
(Inre reflektioner:  Ja. Jo. Ok. Bra.)  Still fb-blocked though.

Åker hem direkt efter jobbet som vi låser lite tidigare. Fixar kroppen omsorgsfullt i duschen. Brygger kaffe. Lika bra att fixa två stora med en gång. Sätter på ett nytt efterlängtat avsnitt av Empire. Får se den skönsjungande R’n B sångaren Jamal och drunknar i hans röst.
Kanske tar jag den sista strykningen på ovansidan av byrån i kväll. Kanske väntar jag. Jag har verkligen gått all in på denna byrå. Insida ut. I skåp och lådor. Innanför lådor.
Och det har blivit en hel del strykningar med penseln. 

Annonser