Idag sprang jag runt som jag gjorde i januari. Runt runt. Runt. Snurrig. Det visade sig att jag inte hade behövt göra det. Vara nervös. Och jag skulle ju le le le.  Vi sågs inte i dag.
Han kanske var på möte eller nåt.  Dock sprang jag runt runt runt ändå mitt på dagen.
Mycket att göra. Hans kollega A ler när han ser mej. Frågar är ordningen återställd nu?
Man får hoppas på det bästa ler jag, och tänker undrande om det är för att jag inte har plåster på näsan längre, eller om det var något annat han tänkte på. Grattis grattis säger han och ler så stort att hans vita tänder syns. Eh jaaa ler jag. 
Jag springer fortfarande runt runt runt och lär min nya kollega, som numera är en man i höns och kackelgården, ser jag hans kollega S komma in. Mitt i surret, snurret och springandet ropar jag i förbifarten Tack! Han ler och säger Det är luuuugnt, lugnt. Det var så lite så.
Och jag tänker lite, att jag både får och tar hjälp av hans kollegor. Oj.

Kommer in på gymmet, tar en kopp kaffe med Ynglingen,  Pratar en stund innan träning som gick bra, berättar lite. Igår innan träning, som gick bra var jag  lite trött, men i dag rätt så freaking pigg. Pratar med en av värdarna. Som likt T igår hade undrat vart jag hade tagit vägen. Förkyld eller på resa trodde han. Men har du inte tagit medicinen? Frågar han. Tittar undrande på honom, och förstår sen att han menar en tvåa whiskey för halsen. 

Annonser