Efter att tre gånger stått naken på en stol i sovrummet, bankat i taket med skaftet på en mopp, tog jag på mej kläder och steg ut genom lägenheten.  Åkte en våning upp och ringde på en lägenhet där enligt Google en sextiofem årig tant och en medelålders man bor. Tänkte, kanske hyr tanten ut lägenheten till en yngre förmåga eller nåt. Tanten öppnar. Jag förklarar läget att jag verkligen b e h ö v e r sova. Att jag inte orkar med en massa bröt som tappas i golv, höga röster och elefantfotsteg sent på kvällar och nätter. Inte varje natt, men ändå. Men tillräckligt för att jag ska koppla in hyresvärden. (Tänker jag) Tillräckligt för att jag inte kan sova, när det hörs som om någon släpper ner hantlar eller nåt på golvet utan att tänka. Rakt ner till mitt sovrum.

Det är bara jag som bor här sa hon. Jaha ja tänkte jag,  och vi pratade att det var lyhört.  Hon berättade om de andra på våning x, vilka som definitivt inte är vakna vid den här tiden. Att det m å s t e ha varit från en annan våning. En längre upp. Jaha ja tänkte jag och ursäktade mej så mycket för att jag stört så sent. Ingen fara sa hon. Jag är uppe, men sover länge. Men stackars dej som måste upp tidigt. När jag kommer ner till min lägenhet hör jag röster som låter som gräl. Sen blev det tyst. Knäpptyst. För ja. Det var ju säkert bara den gamla tanten som bodde där. Säkert.

Annonser