Jag blundar där jag sitter på vagnen. Blundar, för då åker jag förbi min hållplats och kan inte gå av. Vidare till gymmet. In där för att göra ett snabbt träningspass.
Tredje dagen och fredag vilodag as usual. Helg igen. Nyss måndag och kvällen då jag skrev ett handskrivet brev med blått bläck. Kvällen då jag som vanligt inte hittade något kuvert, för det finns tydligen inte hemma hos mej. Klippa och klistra, fast bara med tejp. 

Jag står utanför det stora rummet i morse.  Skrivandes på en tavla.  Någonstans öppnas en dörr ovanför huvudet.  Ser inte först vem det är som trippar ner för den rundade trappan.  Men säger sen God morgon till honom. När han han går förbi mej stryker  han mej lätt över ena axeln. Jag vrider lite lätt på kroppen, men ser inte hans ansikte innan han försvinner ut genom den stora dörren och bort mot den andra byggnaden.  Vi ses senare, och han kommer fram, frågar det där vanliga som han alltid frågar. Men ser hur hans ögon ler och jag får till det där stora leendet som jag inte kunde få till i tisdags. Den berömda bollen ligger hos honom. Vill höra honom.
Jag har lagt mina kort. Helt öppna. Öppna med text, öppna med tankar. Och initiativet i januari.
Slowaction…Jag vet dock vad jag skulle vilja se honom göra. På jobbet.
Men det kommer han inte våga.

Annonser