Jag fick nog redan i morse.
Häromdagen råkade jag se honom i mina kontakter på Whatsapp. I morse skrev jag Jag vill att du är i andra byggnaden både mitt på dagen och eftermiddag, ett tag framöver. Det som skulle vara och bli enkelt, lätt och bra. Har blivit upp och ner. Fram och tillbaka. Känner inte riktigt att jag orkar längre. Du får byta med någon eller nåt. Stänger av mobilen nu. Kram.
Han går online sekunden efter jag skickat. Jag stänger av mobilen. Jobbar. Sätter på mobilen lite mer än två timmar senare. Två sms ligger och väntar. Läser inte. Stänger av igen. Jobbar. När jag ser honom komma mitt på dagen byter jag snabbt med en kollega. Hyperventilerar. Gråter.
Elvis has left the building säger han sen. Fortsätter jobba. På eftermiddagen är jag där jag ska vara. Tills han dyker upp igen. Försvinner bort. Kollegor hjälper till, gör det jag ska göra. Han går efter ett tag. Och jag återgår till min vanliga plats. Allt blir bra och som vanligt i morgon säger jag och tackar mina kollegor. Jag trodde han åtminstone kunde ge mej en dags andrum. Jag pallar alltså inte mer. Jag har försökt få till en bra relation. Och han är som Mina historier säger, öppen, stängd. Öppen stängd.

Allt jag vill är en bra relation. Med bra kommunikation. Jag har fortfarande inte öppnat sms.en.

Annonser