Han ler mot mej mitt på dagen igår. Lägger handen på min axel när han går därifrån. Jag hann inte prata, lite mer att göra än vad som trotts.
Han visslar till mej, när jag är på väg in igår eftermiddag. Jag styr stegen leende mot honom och hans bil. När jag frågar varför han inte hörde av sig angående ändrade planer (för att ”hjälpa” någon, som han sa) i söndags, ryckte han bara på axlarna. Men du kunde ju bara hört av dej sa jag, och tittade på honom. Men man får inte vara för snäll, för då kan man bli utnyttjad sa han och tittade på mej utan att le. Jag visste inte vad jag skulle säga, blev stum. För varför säger han så? Varför ens säga det till mej? Är det något med mej som han inte litar på? För varför ens dra upp en sån sak? Med mej.
Förvånad som jag blev, försökte jag ändra samtalsämne och frågade vart han skulle. Det var inget han ville säga. Frågade om han skulle komma in sen, han nickar leende. Men ler inte när vi ses en timma senare. Och då har redan mitt huvud snurrat till rejält och undrande.

Jag funderar på om det är trustissues. Men fortfarande, inget med mej att göra. Är det osäkerhet? Börjar fundera ändå. Jag vill inte ha några barn, så han slipper bli ofrivillig pappa. Skrev även det till honom i februari. (Eftersom vi pratade om en del sex i fredags) Och det är nog det enda jag skulle komma på, i att bli utnyttjad.
Han går från att vara öppen, säger att jag är snygg, han gillar mitt leende, Till att prata om att man inte får bli utnyttjad. I vilken situation? Och från vem? Från mej?
Jag skriver till honom att det här är inte någon lek från min sida. Och har aldrig heller varit. frågar om han kan höra av sig när han kommer till parkeringen idag onsdag, så kanske man åtminstone kunde få en kram. Han brydde sig inte ens om att läsa, fast jag vet att man kan se raderna direkt på skärmen utan att öppna. Idag har vi inte setts, har jobbat bakom scenen.
Det enda jag någonsin har velat under de här månaderna, är att lära känna honom. Träffas. Umgås.
Jag ser att han vill. Han säger att han vill…. Men….
Jag skulle vilja att han skriker ut vad han vill, känner, tycker.
Och vad skulle hända om jag gav honom en kram offentligt?

Edit: Island till åttondelsfinal! Börjar fan lipa av glädje!

Annonser