Allt som oftast brukar jag vara pigg när det är sista veckan innan semester. Denna har släpat sig fram. Ok, vi går hem rätt så tidigt. Men ändå. Jag ligger och vrider mej på nätterna. Vaknar i ett läge där det känns som jag har druckit en flaska vin kvällen innan, fast jag naturligtvis inte har gjort det. När klockan är halv tio har jag redan druckit fyra koppar kaffe. Fyra, om man räknar med koppen hemma strax efter klockan sex i morse. Gillar kaffe. Men det här tar väl priset. Ovanligt. Jag jobbar bakom scenen. Varken orkar eller vill vara glad och social. Även om jag är det mot mina kollegor. Varje vardag vid halv ett brukar vi äta lunch på jobbet. Idag sätter jag mej i ena kollegans bil, redan iförd och ombytt till  träningskläder strax före klockan slår halv. Kanske gäller det att passa på. Om fem sex veckor är det som vanligt igen. 

Innan jag traskar in på gymmet går vi in i en secondhand butik. Hittar en fyrkantig pedistal som någon dag kommer att målas i mörkt grått. När jag har köpt färgen. Kommer även att hämta en stor Ikea bokhylla i helgen. Isärplockad. Hos före detta kollega J som bor i närheten.Ni vet en sån där vit. Med en massa massa fyrkanter i. Utan vägg där bak. Behöver en ny bokhylla. En större. 

Dricker kaffe med Ynglingen och han säger fint du har klippt dej när jag släpper ut håret ur knuten som jag nog inte ens borstade i morse. Tack säger jag. Tror det var två månader sist, och skulle nog behövas ett rejält klipp. Jag tränar. Mår bättre ju längre passet blir. E.L sms.ar på vägen hem. Hon har fått jobb på mitt jobb. Fast inte i samma yrkeskategori då. Tackade nej för mer än ett halvår sedan. Men nu var det aktuellt att tydligen satsa på ett nytt jobb igen. Kul. 

Har ett annat sms i en annan inkorg. Oläst sedan igår morse. Har inte orkat. Troligtvis vet jag vem det är ifrån. Har Inte ens kollat det heller. Vem det är. Men är rädd att texterna ska vara i arg ton. Samt att jag kanske inte kommer att få någon förståelse och hur det ser ut från mitt synsätt. Hur jag känner. Kanske ingen ödmjukhet heller.  Kanske borde jag läsa. Ja. Det borde jag väl. Kanske i kväll. Om jag orkar. Men tanken på att återigen hamna i ett läge när människor bara tänker på sig själva, inte kan sätta sig in i andra människors känslor skrämmer mej. En dag kvar. Innan fyra veckors semester. Och jag får inte glömma att krama och säga hejdå till hans kollega M. Puss. Hörs snart. 

Annonser