Semester.  Smakar på de orden. Känns inte riktigt ännu då veckan har varit konstig. Men det kommer väl. Men ack så härligt. Fyra veckors ledighet, faktiskt ganska så oplanerade, till skillnad från förra året. Hans kollega M stack in huvudet, vi kramades sa trevlig semester, syns i augusti. Sa hejdå till ett par andra. Kramades. Jag var sist ut på jobbet, så hoppas att jag låste ordentligt. Åker till gymmet, kramar om den svettiga Ynglingen som var ledig, men tränade. 

Ville ju se angående Henrik innan semestern om vi var ok med varandra, eller inte ok. Och då kanske fixa så vi kanske kunde se lite glada ut när vi kommer tillbaka till jobbet i augusti. Åtminstone det. Vi var ok. Sen verkade det som om vi var lite mer än ok. Sen blev han som förbytt. Igen. Och då var vi inte ok. Jag vill väl. Som alltid. Vill inte ha en massa bittra miner när man ser varandra varje dag. Dessutom är det väldigt jobbigt när det är så, tyst och konstigt. En massa blickar från honom. Och om det inte är mer än ok, med oss så bara ok.  Men något är ju vajsing. Tror inte att det är så bra med honom. Men ingen annan än han själv kan vilja ändra på det. Så när han fortfarande inte inser hur man behandlar en kvinna med klass på rätt sätt, respekt och empati. Förklarade jag för honom att han kanske inte inser att han sårar folk. Bland annat. Frågade om han är lika oseriös med andra. 

Kanske har han någon slags tidig femtioårskris, vad vet jag. Så när han skriver Skit du bara i hur jag har det.  så skriver jag Jag hoppas att du snart mår bättre, finner inre ro. Vara glad och släpper allt bagage. Mina många försök till en hälsosam relation med/till dej gick om intet. Tyvärr. Ha en jättefin semester, ta det lugnt. Slappa, stressa inte. Så får vi se om vi ses till hösten. 

Före detta kollega J och hans särbo har precis varit här med bokhyllan. N å g o n dag ska jag försöka sätta ihop den. Men nu. SEMESTERKÄNSLA. 

Puss. Hörs snart. 

Annonser