Onsdag och torsdag på jobbet. Alla verkar taggade och glada som man pratar med. Jag pratar med nästan alla. Nästan. Svarar på tilltal och frågor av nästan alla. Nästan. Hans kollega M är tillbaka, ler och säger får man ingen kram? Självklart får du det ler jag stort. Det är varmt. Svettigt. För byggarbetarna jobbar fortfarande med ventilationer, in och utluft,  lufttrummor yadi yadi. Idag immade spegeln på toaletten. Allt skulle vara klart vecka trettio. 

Jag sätter i mej lurarna i öronen när jag sätter mej på spårvagnen, tidig onsdagskväll. Åker genom stan till en liten pub. Ultimate covers. En av Spotifys listor. Och med ens hör jag innebörden av vissa låtar, alltså vissa som jag kanske bara har lyssnat med ett öra. Gillar dem. Lyssnar man verkligen på alla texter. Rakt igenom. Eller har man inte riktigt tid att sätta sig in i exakt alla låtar och deras texter, deras innebörd? Eller har man bara glömt av, hur de går?  Människor runtomkring är ute i den tidiga augustikvällen,  som bjuder på sol. Bjuder på ljumna vindar. Folk i rörelse. Kulturkalas i dagar. Folk äter. Skrattar. Dricker. Dansar. Augustiveckan bjuder till. Att man kan höra texter så tydligt när de blir till covers. Att man nästan missar hållplatsen där man ska gå av. 

Liten pub. Liten scen. Nästa gång en större scen. Men har andra planer i kalendern. Egenskriven musik och texter. Fina. 

Tränar torsdag eftermiddag. Och kan jag nu få träna ifred, utan en massa penicillin och andra saker. Behöver komma in i riktiga rutiner. Med träning och allt. I morgon eftermiddag duschar jag på jobbet. Puss. 

Annonser