Taking no notice. 

För några dagar sedan kommer jag gåendes med en vagn. Mitt i ett fullsatt stort rum. Han ställer sig nästan i vägen.  Skjuter fram huvudet och säger HEJ!  Jag ser honom inte. Tittar inte. Hälsar inte. Fortsätter rakt fram. Jag säger inte hej, jag ser honom inte, för jag vet att han just där och då inte kommer att säga det jag vill höra. Jag är fortfarande irriterad och jävligt sårad. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s