Jag skulle kunna skriva om hur väldigt många på jobbet har ifrågasatt mej och mina kollegor under TRE veckor väldigt mycket om mitt på dagen och eftermiddagen. Men jag orkar inte. Jag skulle kunna skriva om att det är väldigt många på jobbet som är irriterade och ifrågasätter mej och mina kollegor varför det är så många vid samma tillfälle i stora rummet. Men Jag orkar inte. Jag skulle kunna skriva en liten notis om att väldigt många frågar mej och mina kollegor när de ska vara där, och var de ska vara, men jag orkar inte. För alla verkar tro att det är jag och mina kollegor som bestämmer, att vi bestämmer platser, att vi bestämmer när de ska komma, att vi har svaren på allt. Vi har en uppgift, och det är inte ovanstående. (Hade vi fått bestämma, hade det blivit bättre under mitt på dagen.

Däremot har jag försökt lösa sista delen på eftermiddagen. I tre veckor. (Fyll ena sidan, räcker inte det. Bestäm två bord på andra sidan. Hur svårt ska det vara? Men visst, gör som ni själva vill. Sprid ut er över ett helt stort rum, stöka till, spring överallt. Gapa, skrik, betala våran övertid.) Mellan två grupper, som egentligen ska lösa detta själva.  Jag har bara kommit med förslag. Hur vi vill ha det. Det funkade finfint förra säsongen. Men en utav grupperna kommer in tidigare, vilket ställer till problem för andra gruppen. Som i sin tur ställer till problem för oss. I eftermiddags skulle jag prata med en i den första gruppen. Lugnt och stilla. Jag och J.  Det började bra. Jag förklarade lite, sen dök Henrik upp, från den andra gruppen.  Och då tyckte J leende att han skulle prata med mej. Och då började diskussionen. Visserligen jobbrelaterat,  men jag orkar inte tjafsa. För jag skulle prata med den första gruppen.  Egentligen. Jag ville ha en lugn pratstund och när jag inte blir förstådd, hetsar jag upp mej. Och det vill jag inte. Hetsa upp mej. Inte med Henrik. Dessutom hetsade jag upp mej inför T också. Eller, det låter som jag är sur. Men det är jag inte. Och jag vill verkligen inte tjafsa med Henrik. Det är det sista jag vill. Även om jag visste att jag snart skulle få ett bryt. Men nu har vi bestämt,  så jag och mina kollegor inte behöver jobba dubbelt under en timma. För det även det, allt handlar om. Sa till Henriks och T.s kollega att be om ursäkt för att jag hetsade upp mej, även om jag har försökt lösa detta i tre veckor.  

Åker till gymmet. Tar väl i lite för mycket för mitt eget bästa. Gråtgrinar i duschen när jag kommer hem. 

Annonser