Henrik halkade också häromdagen, du kanske ska trösta honom säger en kollega vid lunch igår. Jag tittar förvånat på henne, och undrar tyst vad det här just kom från. Helt plötsligt? Men leende säger jag är det nån som ska trösta nån, så är det väl han. Eller?  Det har tillkommit en del prat på sistone. Från andra. Ehhh??  Men ja, jag är ju den vuxnare av oss, eftersom han fortfarande har mej blockad på Facebook. Medan jag har tagit bort min blockering. En kollega tittar på mej och frustar ut ett litet skratt.  E.L sa någonting idag som jag inte förstod först. Hon liksom. Berättade om att eftersom det är så varmt just nu var mina trosor blöta efter gårdagens arbetsplats.  Eller någon la hon till. Jag bara gapade.  Är det någon kontakt? frågade Hans kollega M mej under eftermiddagen när jag fixar och donar. Nej svarade jag. Säger han Hej,  eller hälsar han något? Svaret var nej på den frågan också. Och det är ju rätt så trist säger jag. en visserligen har jag varit irriterad under tre veckor sa jag (med all rätt, när han försökt) Men det räcker inte bara med ett ”hej” tänker jag tyst, men glömmer att säga det högt. Henrik närmar sig, vi slutar prata för en stund. Jag fortsätter med mitt. Jag har gjort så mycket säger jag efter en stund. Ja, du har gjort ditt säger han. Så mycket. Ja ler jag. Bollen ligger ju hos honom. 

När jag efter en timma på gymmet tar upp mobilen tidig torsdagskväll , finns där två Whatsapp-sms. Från Ynglingen. 

Annonser