Det är lugnare på jobbet torsdag och fredag. Tackar för det, trots huvudvärk på grund av att luften står still. Det är kvavt och uttröttande. wp-image-2037967563jpg.jpgVi bakar äppelpaj och kokar riktig vaniljsås till fredagens kaffe efter våran lunch. In på H&M för att handla. Hem. Duscha för att sedan inta balkonghäng med bok och kaffe. En timma senare sätter jag mej I soffan för att fortsätta läsa. Inser att jag har börjat läsa den sista boken i serien. Utan att läst de andra. Även om de är fristående.wp-image-1864341646jpg.jpgMen ögonen går ihop. Och trots att jag hör bilar susa förbi fort, trots att jag hör barn leka långt nere på gården, halvsover jag i en timma. Nickar till. Vaknar.  Och när champinjonerna och löken fräser i stekpannan i köket, kommer snyftningar. Jag vet inte om jag vågar skriva. Men när jag blev faster gång till. Kände jag inget. Ett barn till. Jaha. En axelryckning. Jag känner inget. Kanske för att de flyttat så långt bort. Kanske för att jag är en ensam singel som rent utav känner sig tvingad att sitta på en dejtingsajt. För ja.  Jag känner mej tvingad av mej själv att vara inloggad. Svara trevligt på mail. Starta egna konversationer. Men vad ska jag göra? Det finns ingen som knackar på min dörr, som säger hej! Ska vi dejta? Du och jag?  Jag vill verkligen det.  Jag gråter när jag äter min middag I hopkrupen i soffans hörn. Istället för Bridget Jones Ben och Jerry glass, är det couscous och någon slags gryta jag har rört ihop. Allt ihoprört, i en skål med sked. (Ja, jag är fortfarande trettiosju) Redan med någon slags pyjamas på. wp-image-1678176153jpg.jpgKollar på Go kväll. Inser att det är rogivande? What?  Redan i tisdags, samma dag som C.O frågar oss tjejer om en middag på restaurang i morgon lördag, tackar jag nej. Mest för att hon skrev o.s.a senast idag! Varför så bråttom? Jag orkade inte bestämma mej där och då.

Annonser