På måndagseftermiddagen promenerar jag i ösregn till min nya träningsanläggning. Fixar ett medlemskap, fixar trettio procent företagsrabatt. Och slutsumman per månad för ett guld pluskort blir mindre än vad jag betalade på mitt gamla gym. Det kommer att bli en inkörnings-inlärningsperiod och testande av maskiner, crosstrainer och dylikt. Nya maskiner och jag blir lite osäker. Jag är en sån där som tror att alla andra tror att man är ny på allt bara för att man är ny på en träningsanläggning.  Att alla glor på en. Bara för att man ser så freaking vilsen och virrig ut. Typ som när man var ung och skulle sitta  själv på sitta ett café någon gång, och man tror att alla tror att man inte har kompiar. Fast ingen liksom bryr sig egentligen. Jag testar löpbandet på tisdagseftermiddagen och märker att jag får sänka motståndet (stor skillnad, eller bara trötta ben) men kan ha kvar hastigheten vid powerwalk. Jag och Rock(y)tjejen tränar ihop på torsdag. 

På jobbet frågar Henrik om jag är trött, där jag står helt still. Faktiskt för att inte vara den som springer i väg. Faktiskt. Troligtvis ser jag ut som ett ras, glansiga ögon med ett försök till ett leende. Lite granna svarar jag. Fast det inte är sant. Jag är ju rak och ärlig annars.  Jag var trött igår. Inte idag.  Vi har så fina samtal. 

Annonser