Fredag.  Sista lugna dagen. 


Jag sitter i möte i en timma med en man För att diskutera min idé. Min idé som ploppade upp för snart ett år sedan. Som blev godtagbar. För att sedan krossas lite. Men som nu är på tapeten igen. Vi pratar om sociala medier. Vad man får och inte får göra. Hur man ska agera och så vidare.  


Förstår att jag rör om i grytan med mina uttalanden.  Men kommunikationen saknas. Och människor behöver få veta. Hur jag tänker. Känner. Jag synar folks miner. Försiktigheter. Please don’t let me be the crazy bitch. Utan samarbeta med mej. I tal. I skrift. Allt allt allt. Som behöver sägas. Dagen går. Jag får skjuts till gymmet efter att ha gått en stund på jobbet och väntat in ett par stycken som inte kommer in. Kommunikation var det. Och jag kan inte med att ringa det enda nummer jag har. Ett privat nummer. Fast det kanske hade behövts.


Träningen går bra. Fokus på mage och squats. Nu är det vila resten av veckan. 


Får hem en lapp om renovering. Från början skulle de ha börjat hösten tvåtusen sjutton. Men nu är det om ett år. Och jag hade verkligen längtat efter det här. Längtat. Längtat. Fokus på badrummet. Som verkligen behövs renoveras och bytas ut. En fredagskväll i soffan. 

Annonser