Hemma från en ganska så bra träning idag. Mina kollegor är måna om Henrik. Det märkte jag för ganska så längesedan. Nåt har varit på gång. Och jag tänker varför ska alla veta saker, utom jag??   Varför i hela friden ska det smusslas med saker för exakt hela tiden? I don’t get it.  För mej pratar han minsann inte med på det där sättet. Och jag vet inte om det var för jag jag sa Varsågod puss och kram till Henrik förra veckan  för jag får leende blickar av andra. En liten individ stod bredvid mej och spärrade upp sina ögon med öppen mun. Men han verkar gladare. Han ler mot mej dagen efter. Och på fredagen ler han ännu mer och på sin fråga svarar jag everything for you. På eftermiddagen ger en leende T tummen upp. Jag hör en massa glada rop under fredagseftermiddagen och jag undrar lite varför. På måndagen bestämmer jag mej för att skicka ett sms till min manliga kollega, skriver att antingen lägger de alla kort på borden för de senaste månaderna. Eller så får de sluta engagera sig så himla mycket. Vill visa att jag fattar att de undanhåller något. Det kanske inte så glada miner efter det nej. 

På måndagseftermiddagen råkar jag göra något jag har undvikit ett par veckor. Undvikit, för jag vill inte gå tillväga via appen Tinder. Undvikit att swipea både vänster och höger. Jag swipeade höger. Och fick en matchning med Henrik.  

Annonser