That’s what she said. 

Jag har länge känt att det skulle vara bra att kunna berätta saker, känna saker, göra saker, uppleva saker utan att hela världen, i det här fallet, en stor del av jobbet, skulle vara inblandat. Nu har ju vissa varit till hjälp en stor del, eller försökt. Tack. Samtidigt kan jag känna att de flesta har ingenting med någonting att göra. Alls. För tänk om. Om det hade varit en relation, på ett bättre stadie. Hade alla följt med in i sovrummet också? 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s