Det är sista helgen i maj. Det är varmt. Solen skiner från alla håll och kanter.  Istället för berg och genom skogar, tar vi grusvägar runt. En kortare sträcka än vanligt. Men det är inte tyst en minut. Vi pratar som vanligt om relationer.  Om hur vissa saker påverkar hur vi är som människor idag.  Hur vissa saker har gjort en starkare. Hur samhällets norm ser ut. Skitsjukt. Hur och när en miniweekend ska se ut i sommar. Utomlands eller sverige. Om dejter och träffar som aldrig blir av. Och varför är frågan. Om min kära vän som försöker bli med barn alldeles själv. Och när den där ungen kommer, någon gång i framtiden, kommer den ha många låtsasmostrar. Och mina än så länge tre balkongväxter är egentligen inomhusväxter, men skitsamma. För jag vill inte ha en massa olika färger på blommorna som alltid vissnar. För att jag inte klarar av dem. De vissnar alltid. Om att jag faktiskt skickade ett sms nu, där det stod att jag vill få till en bättre relation, och att med jobbets inblandning är det en konstig strulig sörja, och det blir det snurrigt i mitt huvud. Och vi pratar ju liksom inte ens med varandra. Och jag skulle vilja det. Det är sista helgen i maj. Veckans fyra lediga dagar är snart slut.

Annonser