Hade natten morgonen sommaren tvåtusen elva varit idag. Hade det blivit mer rabalder. En anmälan. Men på något sätt stärkte det mej. Då. Jag började stå upp för mej själv. Mitt eget värde. Vara mer ärlig. Berätta hur och vad jag känner.    Jag har länge kunnat se mina egna fel och brister. Ibland för godtrogen. Ibland för naiv. Erkänna dem, både för mej själv och andra. Men nu lärde jag mej även att läsa av människor mer. Lära känna av. Både stämning och passion. Attraktion. Godhet. Men även om något inte var värt. Games. Vänskap som fallerar. Vänskaper som är värda att behålla, trots gnabb.  Relationer att bygga på. Kommunikationensom är viktig. Jag blev även den människan som inte ger upp. I mej själv. Pusha. Kämpa. Utmana. Och i andra. Jag blev hon, som trots brister ser så mycket gott. Jag blev hon som satte ner foten. Värdet i allt. Mej själv och andra. Vänskap som relation till män. Att allt bygger på individer som ska samsas och kunna se varandra. Se varandras behov. Varandras värde. Vad som är värt och inte. Se livets erfarenheter som en jädra väg. Där vi alla ska samsas och vara nära varandra. 

Annonser