En bra vecka.  Lugn och samlad. Börjar le mer.  Rätt så pigg trots den sömnbrist jag hade på onsdagen. 

På säkert tio år, kanske längre har jag inte somnat direkt efter jobb, så som jag gjorde i onsdags eftermiddag. Slängde träningsväskan på hallgolvet. Oöppnad. Tog av mej kläderna, tände sänglampan, började läsa. I en kvart. Sedan tappade jag boken och slumrade till i två timmar.  

Jag är lugn och samlad, tittar väl åt Henriks håll då och då, men ler inte så mycket mot många av de andra.  Inte för att jag är arg eller ledsen. Utan mest för att jag känner av den stämning som finns där inne. 

Att folk undrar hur länge, tror att jag bara ska börja prata, skratta, le.  Vad kan de själva göra, för att make it Great,  make it better again. Vilka insatser kan de själva göra?  Jag tog bort Emma på Facebook för några veckor sedan. Just för att hon var tyst som en mus. Inte ett dugg lojal. Och jag trodde att hon var min vän. Vad jag önskar från andra är trygghet, lojalitet, vill de ha med mitt privatliv att göra, bjud in mej I deras, om så bara lite, genom att vara tillmötesgående. Jag är aldrig omöjlig. Men är fortfarande rätt så trött på den tysta sandlådenivån. Hur skulle ni själva känna? 

Annonser