Veckan kom och gick. Mina ben har varit på språng. På löpbandet, crosstrainern  och ute på powerwalk. Varje dag. Bästa medicinen för att rensa tankar, då texter får reaktioner. Tony fick mej att skratta till och le häromdagen, like him. Men annars är det ganska så bittert.  Från deras sida. Och från min. Det räcker liksom inte att säga tack! Eller fråga vad jag ska göra på semestern. Att få höra att någon är orolig för mej, kom som en liten förvåning. Men man behöver nog inse varför. Mitt sinne och kropp behöver få höra så mycket mer, för att jag ska bli den vanliga Tears and Pearls igen. Glad. Leende. Skrattande.  Jag vill vara mej själv igen. Positiva saker, varför det är som det är, hur det har blivit såhär. Det här är inte mitt skapande. Jag började måla en tavla, men alltför många stod med penslar bredvid. Utan färg.

Midsommarafton. En blommig klänning har valts ut. En omsorgsfull makeup.  Mörkröda läppar. Vänner. Lite öl. Sill och allt det där vanliga. Spel. Plus annat. Det kommer bli en lugn dag och kväll. Vilket passar mej bra i år. Åker bil dit. Och bil hem, så min egen säng blir mitt eget sällskap i natt. 

Glad Midsommar till er alla. Puss och kram.  

Annonser