”If you enter this word,  knowing that you are loved. And leaving this world knowing the same. Then everything that happens inbetween can be dealt with.” – Michael Jackson. 

Svart. Sjuttio procent av min garderob är svart. I dag har jag varit klädd i svart. Det är valfri klädsel. Men jag väljer ändå en svart klänning. Svarta strumpbyxor och skor med klack. Vi åker en bit söderut. Samma lilla samhälle stad där vi var på midsommar. 
En kyrka som är full av kransar i olika färger. Kyrkan är ljus. Och när vi läser det lilla pappret med psalmer och sånger förstår vi att Titti har planerat sin egen begravning från början till slut. Frågan är bara när hon började planera. Inledningsmusiken är We are the world. Magnus Carlssons stämma av hans låt Eternal Love. 
Vi är över hundra personer i den lilla kyrkan. Tre av hennes vänner bär glittriga handskar på höger hand,  likt Michael Jackson. Två av hennes ishockeylag som hon var lagledare för, deras tröjor prydde en del av kistan. Det var även en del av de killarna, männen som bar ut kistan i slutet. Avskedsmusik av Michael Jackson. Överlåtelsemusik av Darin. En ljus begravning. Fin begravning. Prästen höll tal, och pratade om Titti. Vi ser alla på när kistan bärs ut och in i bil. 
Promenerar bort till ett ställe för minnesstund, lite mat och kaffe. När vi sedan sätter oss i bilen på väg hem sätter vi på radion. Och de spelar We are the world. Jag hade inte känt Titti i så många år. Och vi sågs nästan aldrig. Bara då och då. Men hon berörde mej djupt. Så djupt. Med sitt skratt. Sin entusiasm. Sin kärlek till allt och alla. 

Fredag tidig kväll. Sminket är borttaget. Klänningen är i garderoben. Nu är detta över. Nya tag. Nya möjligheter. Nya dagar. Harmoni. Glädje. Skratt. Och leenden. 

Annonser